Det var en av de få soliga dagarna, som Januari månad bjöd oss på, och vi kände att vi måste bara ut för att ta vara på den korta vinterdagen.

Vi beslöt oss, för att besöka naturreservatet längst ut på Tynderösundet i Timrå kommun. Naturreservatet som bildades år 2000 och är 397 hektar stort, innefattar både vatten och land. Målet är att skydda ett representativt skärgårdsområde och att utveckla ett värdefullt friluftsområde.

Vi hade dock inte hunnit längre än till byn Märrgård där vi blev tvugna att stanna. I toppen av ett träd fick vi nämligen syn på en stor rovfågel. Från sin utkiksplats hade den en god utblick över nejden, och när vi tittade närmare, visade det sig vara en Fjällvråk. Det var en mäktig syn att skåda, där den satt i toppen av torrakan. Plötsligt dök två Skator upp och började irritera vråken så den gav upp en läte för att visa sitt missnöje. Vi fick då se hela gapet på den som förevigades. Till slut blev den så trött på Skatornas retfulla beteende, att den lyfte och flög uppströms mot Skeppshamn till. Här syns den på mäktiga vingar lämna sin utkikspunkt.

Vi stannade även till vid Åkeröviken där åtta Svanar höll till. Om det var Knölsvanar eller Sångsvanar hann vi inte kontrollera, innan dom lyfte och gav sig ut mot havet igen.

Från Skeppshamn promenerade vi Myrvägen mot Linaberget. Vägen var delvis glashal, och det gällde att gå försiktigt. Mängder av älgspillning tydde på att skogens konung hade sin hemvist här. Vi tog oss genom skogen från ett av de övergivna militärförråden, där Fönsterlav och Kartlav dominerade markvegetationen fram till Bovikens strand. Där höll två Knippar just på att dyka och skvätta vatten på varandra. Jämfört med andra år den här tiden låg havet öppet och alldeles blått. En vind krusade havsvattnet till små mörkblå vågor, och efter strandens stenhällar spelade solen. En Havsörn seglade i fjärran, och ett Korppar kom flygande förbi oss, ivrigt pratande "korrp", "korrp".

Åter vid startpunkten i Skeppshamn hade två Knölsvanar infunnit sig, och en Gråsäl simmade utanför havsstranden.Det var en känsla att få se, när den stack upp huvudet över vattenytan. När vi ändå var här, passade vi på att göra ett besök vid det lilla kapellet på ön, Skeppshamns kapell, innan vi återvände hemåt igen. Det var en efterlängtad stund, att få en varm kopp kaffe efter en tre timmars utomhusvistelse i kylan.