Nyheter/Blogg
Ljungandalen, Medelpads pärla
| Ljungandalen, Medelpads pärla |
|
| Skrivet av Rode Nordin | ||||
| 2007-11-11 | ||||
|
Följ oss efter Ljungandalen där vi bl.a besöker Grenforsens naturreservat.
Det blev en vacker vinterdag, denna den 10:onde November. Under natten hade en lätt pudersnö fallit, och den tregradiga kylan såg till att snön låg kvar hela dag Vi följde den fågelrika Sidsjöns utlopp till Marmen, en sjö i älven Ljungan. Efter vägen passerade vi den lilla Vintertjärnen, där isen redan hunnit lägga sig, och den puderlätta snön gjorde tjärnen med dess skogar omkring till en riktig vintertavla. Sommartjärnen däremot låg ännu öppen liksom Klingstatjärnen.
Vi sökte oss ner till Ljungan och naturreservatet Grenforsen i nedre delen av älvens dalgång, där Krokforsen och Grenforsen har sitt flöde. Från bilen promenerade vi mot Krokforsen. En Spillkråkas omistkännliga flyktläte "krryck" "krryck" "krryck" var det första som mötte oss, och i en av tallarna höll några Talgoxar på att småprata, där dom gaddat samman sig i kylan. Nere vid älven var det alldeles spegelblankt, vi stod här en stund och betraktade naturen omkring oss då ett våldsamt plask hördes. Det var en gammal lax som vi På tal om ugglor, vi hade inte hunnit längre än till byn Vivsta förrän nästa uggla dök upp. Det var dock ingen riktig uggla, utan en konstgjord, som förmodligen någon fågelskådare satt upp i en björk efter vägen för att skämta med vägtrafikanterna. Stannade man för att titta började ugglan hoa, nästan som om den ville skratta åt oss. Ljudet måste ha styrts från huset intill. Vid Målsta dök fyra söta Rådjurskid upp som jag hann få en bild av, innan vårat sista mål för dagen, ett besök i Stöde, där en vacker solnedgång förgyllde kvällen denna vackra Novemberdag.
|
||||
| < Föregående | Nästa > |
|---|
en, och prydde ängar och skogar som omgav oss, där vi tog oss in i det Medelpadska landskapet.
lle uppmärksamma oss på sin närvaro. På vägen upp mot bilen igen, hördes Sparvugglans enstaviga mjuka vissling. Kanske svarade den på Bruno som visslande gick uppför backen.