Det var en mulen och grå Septemberlördag, när vi tog en tur till Ytterskog igen för att se hur långt hösten framskridit där. Ännu blommade Renfanan och Baldersbrå efter vägrenen mellan Timrå och Härnösand, och en och annan Lupin stod kvar med sina fröställningar. Man kunde konstatera att lövfällningen här uppe kommit mycket längre än söderut. Aspen var helt gul till skillnad mot i Vimmerby, tidigare i veckan där den ännu stod helt grön.

Höstkylan var påtaglig här uppe, och det var svårt att locka fram Gråspetten, som kurade inne bland höstlöven. Vid Rudtjärnen låg allt dött och öde. Inga Lommar, Måsar eller Snäppor fanns kvar, och enligt byborna så hade alla sommarfåglar också flyttat. Det var bara en och annan Talgoxe, som visade sig nu och då. Men en älg såg vi, som snabbt gömde sig bland buskarna när den fick syn på oss. Det var i närheten av Rudtjärnen.

På hemvägen tog vi en tur ner till Indalsälven. Bruno min man och trogne följeslagare på alla turer, gick först nerför backen. Medan jag höll på att ta några höstbilder, fick jag plötsligt höra ett väldigt plask. Jag trodde först att det var Bruno som "drattat" i älven, men det visade sig sedan vara en stor Lax som var på väg tillbaka ut mot havet igen, efter att ha varit i älven och lekt. Och det var inte bara en Lax utan minst fyra stycken som vi såg. Men det var säkert fler än så, som var på väg ut i havet igen. Kylan var påtaglig, och vinden friskade i, så det var skönt att komma in i stugvärmen igen.