Morgonen den 24:e September låg morgondimman tät över Totebo. Men frampå föremiddagen lättade den, och vi kunde ta en tur mot Västervik igen. Först var vi till en hamburgerrestaurang, för att få oss ett skrovmål. Vi satt utomhus, där en Kaja ivrigt väntade på en munsbit hon också. Naturligtvis delade vi med oss, men biten hon fick var så stor att hon först måste dela upp den i bitar, innan hon kunde flyga iväg och gömma resten på något annat ställe. Vi stannade även till vid den gamla slottsruinen i Västervik, för att fotografera. Där brukar det varje sommar arrangeras en visfestival.

På gångavstånd från Västerviks centrum, ligger naturreservatet och halvön Gränsö, 328 ha stort. Naturreservatet bjuder besökaren på gamla ekhagar, sandstränder och kala klippor. De höga naturvärdena gör att området fått status som Natura 2000 område.

Vi hade även denna dag barnen med oss när vi tog en tur till just Gränsö för att uppleva naturen, skåda fågel och fotografera. Vi träffade på ett flertal svamp och bärplockare efter skogsslingan. Även barnbarnen ville naturligtvis göra likadant, plocka av skogens skafferi och smaka. Man fick dock hålla uppsikt så ingen oätlig svamp följde med ner i magen. Men Björnbären och Blåbären var goda, och vid återkomsten till bilen var händer och mungipor alldeles blå. Småfåglar fanns det gott om, mest såg vi Talgoxar i flock, men det var inte lätt att få dem att sätta sig, då barnens glädje över något nytt intressant som dom hittat i skogen, avslöjade att det fanns människor i närheten.

Detta var den sista dagen av vår Smålandsresa. På hemvägen den 25:e September fick vi utanför Linköping vid sjön Järnlunden syn på en hel Skarvkoloni. Vid rastplatsen i Hjortkvarn, Hallsbergs kommun fick vi oss en efterlängtad kopp kaffe i det kylslagna vädret. En skylt visade att där låg Sveriges mittpunkt. Men notera att det är den demografiska och inte geografiska mittpunkten. I Fagersta gjorde vi också en längre rast, då jag passade på att besöka Micro-Data, medan Bruno tog en tupplur i bilen. Ovanför Gävle passerade vi Tönnebosjön, som denna dag låg speciellt vacker. Ljusnan med sitt utlopp vid Ljusne var en annan av naturens skönheter i höstskrud, och Hälsingtuna kyrka, åtta mil från Sundsvall låg så vacker inramad i gula lönnar som den var. Något vi tydligt lade märke till, var att hösten var mycket mer påtaglig här i norr jämfört med söderöver när vi kom hem.