Vi är inne i sensommartid, Renfanan blommar och Mjölkörten håller på att släppa sina fjun. I skogen där Hallonen står mogna, hörs älgjägarna som håller på att trimma sina bössor inför den analkande älgjakten.

Vi tog en tur till Rösjön, för att kolla fågellivet så här i sensommarens tid. Efter de skogsbilvägar som i våras var full av liv och fågelsång, var det nu helt tyst och öde. Endast en Bofink visade sig på en av stubbarna, där den satt tyst och kollade av omgivningarna runtom.

Vi kunde konstatera att trots vårens intensiva hackspettnärvaro just här, med flera hackspettbon och ungar, såg vi inte en enda hackspett idag. Det kändes tomt och vemodigt. Detta tillsammans med älgjägarnas bösstrimning, sa oss att hösten är i antågande.

På Navarhöjden, där Bruno tidigare i veckan sett Kungsörnen, tog vi oss upp i hopp om att vi skulle få se den igen idag. Det var alldeles vindstilla när vi kom och vi fick vänta ett bra tag. Men så snart det börjat blåsa lite dök dom plötsligt upp, Kungsörnparet. Med sina mäktiga vingar seglade dom på uppvindarna över det vidsträckta kalhygget där vi stod. Men det var på flera kilometers avstånd, så få någon riktig bra bild var inte lätt. Men att det var en Kungsörn gick ej att ta miste på.

När vi senare var på väg mot Rösjön, där vi fikade vårat medhavda kaffe, fick vi syn på en Sparvhök som satt på en torr trädgren och spanade efter byten. Försiktigt smög vi oss ut ur bilen, och tog oss närmare Sparvhöken för att få några bilder och videofilm av den innan den lyfte och flög sin kos.

På hemvägen passerade vi Långtjärnen, där Orrarna brukar spela om våren. I-dag hade paret Sångsvan intagit tjärnen, och visade upp sina mäktiga vingar för oss.

Trots att hösten kändes närvarande och fågellivet minskat kände vi oss nöjda med det vi fått uppleva denna dag.