Det var den 16:onde Juli, när vi lämnade Ammarnäs för vidare färd söderut. Från Sorsele hade vi c:a 14 mil att köra innan vi var i Vilhelmina. Vi rastade vid Juktån, alldeles intill där Inlandsbanan går över ån. På bild syns rälsbussen komma över Juktån, på den gamla järnvägsbron, på väg mot Storuman.

När vi slutligen kom till Nästansjö var det soligt och varmt, och vi kände oss välkomna med ett soligt leende. Fågelholkarna som vi satte upp för några veckor sedan, hade besök av en nyfiken Talgoxe, och holkarna lystes vackert upp av solen. Men inte bara Talgoxen hade upptäckt holkarna. Det hade även den Större Hackspetten också gjort. Med sin kraftiga näbb, hackade den runt hålet på holken för att göra det större. Vad hade han för avsikt med detta? Tänkte ta fågelungar där nästa sommar kanske, och förberedde för detta?

Under veckan som vi var i Nästansjö, passade vi naturligtvis på att plocka hjortron. Det blev en en del av Lapplands guld som vi fick med oss hem. Att vandra på hjortronmyrarna som omger byn, är en speciell känsla. Dofterna från myren och hjortronen bär man med sig långt efter det att man lämnat myren efter dagens plockning. Några kilo fick vi ihop till vinterns hjortronsylt.

Under vår vecka här i Nästansjö, väcktes jag vissa mornar tidigt, redan vid 03 tiden på natten av Tranornas trumpetande. Det var en fröjd att lyssna till dem, och höra andra Tranor som svarade längre bort i byn. Men mycket har förändrats i Nästansjö. Tranorna har blivit färre. Detta kan ha flera orsaker, kanske har dom drabbats av sjukdom när dom blivit för många, kanske har grodorna som dom äter blivit färre, eller så har dom blivit störda i sin häckning av vattenskoteråkningen som några i byn börjat med.

Om somrarna kan man tidigt på morgonen, redan vid 04-tiden gå ut på byns lägdor och titta på Tranorna. Det är en stund av fridfullhet, när hela byn sover och bara fåglarna är vakna. Från skogsbrynet på näset kan man höra Ringduvornas kuttrande, och de 20-tal Tranor som finns i närheten av en, får svar längre bort i byn av flera andra Tranor på sitt trumpetande. Man får dock vara försiktig, så man inte väcker någon av byns hundar. Vaknar en hund och börjar skälla, skäller snart flera hundar, och att väcka hela byn vill man inte göra.

En annan sak som förändrats. På 1960-talet fanns det underlag i byn att ha två affärer, både ICA och Konsum. I-dag är det fråga om affären överlever, då de köptrogna antingen gått ur tiden eller flyttat på annat håll. Byns affär fyller för övrigt 100 år 2007, och den 25:e augusti firades detta med tunnbrödsbakning med försäljning direkt från ugnen, meskokning, spån- och römullstillverkning, ostförsäljning, marknadshandel utanför affären samt utställning av luffarslöjd. På Internet läste jag en blänkare, om Nästansjö skola som också verkar vara i farozonen.

I byn Nästansjö finns ännu några få ättlingar kvar till byns förste nybyggare, Nils Nilsson d.ä. Själv tillhör jag den 9:onde generationen i rakt nedstigande led. Många av de gamla hårt idogt arbetande förfäderna, som med handkraft slitit med slåttern för hand, skulle nog bli sorgsna om dom skulle se hur ängar och lägdor växer igen år efter år. Krokbäcken och Ängesbäcken kan vi inte längre se av allt sly, och sjön växer igen med vass och gräs. Om någon skulle vara intresserad av att åtgärda denna igenväxning av näset runt sjön, berättar jag gärna vad byns f d byålderman Mårten Mårtensson hade för lösning på problemet. Han var en riktig naturmänniska med känsla för Nästansjöns djur och natur. Låt oss hedra hans minne.

Detta var några rader från vår sista vecka här i Norr. Förutom naturupplevelser ingick en del arbete på torpet och gemenskap med vår gamle far och syskon. Men arbetet kallar, och det är dags att fara söderut igen till asfalt och betong.

Besök gärna sidorna om Nästansjö och Nästansjömyrarna. Andra länkar om platser i Vilhelmina kommun Stekenjokk Fatmomakke Kittelfjäll