Det var den 8:onde Juli när vi gjorde en utflykt från Arjeplog upp till Skuppeselet i Piteälven för att fiska Harr och fotografera. Vädret var något bättre, men fortfarande hängde regnmolnen tunga över både land och vatten.

Ett ogästvänligt Skuppe mötte oss denna dag. Det blåste nordvästlig vind, och vågorna gick höga på Skuppeselet. Vägen hit var också lika skuppig som förra gången 2003 när vi senast var här, och det var bra att inte ha husvagnen på släp. (Husvagnen som syns på bild nedan var en övergiven vagn som stod vid Skuppes strand).

Vi tog en promenad runt Skuppe bland blommande Höskallror, förbi platsens enda hus där den samiska flaggan vajade för vinden bland uthus och stolpbodar, innan vi kokade kaffe åt oss på gasolköket med vatten från den steniga Piteälven.

När vinden mojnat, passade vi på att blåsa upp gummibåten och ta en tur på det guppiga Skuppeselet. Drillsnäppans pipande och Sädesärlans vippande var precis som på så många andra ställen inslag i naturen. Längre ner på selet fick vi syn på familjen Korp med tre ungar. I den övrigt så tysta omgivningen hördes det väl när en av korparna gav ifrån sig ett musikaliskt "KLONG" så det ljöd över hela selet. Plötsligt kom dom flygande över huvudet på oss, när vi rundade de gamla stenkistorna i älven som finns kvar sedan flottningens dagar. Bilden nedan visar stenkistor i älven. Ekolodet visade att det fanns fisk i älven, och Bruno hade flera napp, men fick ingen Harr att fastna på kroken. Trots mina två tröjor, två jackor och flytväst tillika, frös jag.

Genomfrusna kom vi till bilen för att värma oss och få oss lite mat, innan nästa tur på Skuppeselet. Det var under denna tur som vi fick Skuppeselets storgädda på kroken, den som äter upp all Harr och Öring. Gäddans storlek gjorde oss rådlösa hur vi skulle kunna avliva den. Gäddan var nämligen större än gummibåten, och att få en bångstyrig Gädda att hålla sig lugn där var ingen lätt uppgift. Vi åkte mot land för att bättre kunna hantera Gäddan, men hann inte dit i tid innan Gäddan släppte. Den hade då gjort sig fri genom att bita av linan med tänderna, och tagit både mask och krok med sig i djupet. Gäddan var dock så stor att den nog kommer att klara sig ändå, men det hade ju inte varit till någon nackdel om vi lyckats med våran bedrift, så småöringar och småharrar fått en chans att växa på sig i stället.

Innan dagen var slut hade vi dock fått en Öring, vilket blev dagens enda fångst denna blåsiga och kyliga dag, innan vi återvände till värmen i husvagnen, som väntade på oss i Arjeplog.

Följ oss på fortsatt resa.