Det var en solig och varm midsommardag, när vi startade resan mot norr. Vi tog vägen över Bispgården, där Lupiner och Gullmåra stod i sin fagraste skrud, och rönnarna som var inspunna i nät liksom häggarna såg på vissa håll alldeles döda ut. Boda rastplats uppströms Järkvissle var prydd av midsommarblomster, och medan vi intog vårt fösta husvagnskaffe där var Bofinken underhållare. 

Vid byn Österede fanns ett hav av Prästkragar, och här och där höll Sädesärlans ungar på att öva upp sin flygförmåga. Uppströms Gesunden såg vi en unge av Sädesärla som inte riktigt visste var den skulle flyga åt för håll. Den vinglade fram och tillbaka framför bilen, vilket plockade fram Brunos spontana humor när han säger "Vad är det där för en vingelpelle"?

Via Ammeråstigen som följer Indalsälvens biflöde Ammerån, tog vi oss mot Strömsund. Vi passerade den kulturhistoriskt intressanta byn Skyttmon, med sina gamla trähus och snickerier i Ragunda kommun. Vid en av Ammeråns rastplatser, Togårdsviken tog vi en rast. Här såg vi ett Sångsvanpar vid vårt förra besök. I-dag fanns bara Drillsnäppan här oroligt pipande på sina ungar som med snabba vingslag drog över vattenytan. Björktrasten hade också mycket bestyr med matning av sin avkomma.

På OK i Strömsund, där vi senare tankade hade Hussvalorna byggt bo uppe på en av taklamporna under bensinstationens tak. Medan bilisterna tankade och fyllde bilen med energi, kunde dom studera hur Hussvalorna på liknande sätt fyllde sina ungar med energi, men i detta fall med mygg. Men till skillnad mot Hussvalornas snabba påfyllning och flykt efter mera mygg, tog det lite längre tid för bilisten att fylla sin tank.

Vi följde så den vackra Flåsjön där vi på en av naturrastplatserna tog en middagsrast. I sjön intill höll Smålommen just på att fiska, och det karaktäristiska kacklandet gick inte att ta miste på. Vid naturrastplatsens fikabord satt Sädesärlan med näbben full av mygg och annat gott åt sina ungar.

Vi passerade så Torsfjärden och den natursköna fågelsjön, med sina båda berg, Östra och Västra Fågelberget. Det är inte konstigt att vägen har fått namnet "Vildmarksvägen" så mycket av naturskönhet som här finns. Men man måste ha ögonen öppna, köra sakta, försiktigt och iaktta. De som håller 110 km/tim på denna väg har inget här att göra. Dom borde ta E4:an i stället.

Från Gäddede tog vi av mot Stora Blåsjön och Stekenjokk, och vi kunde konstatera att det låg mycket snö kvar i fjällen. När vi nådde Ankarvattnet så blev det helt tyst. Radion lade av och bara surr hördes, till mobilen fanns inget nät, tystnad rådde endast naturens ljud var härskande.

Klockan var 22 när vi nådde vårat första etappmål, tystnaden i Leipikvattnet. Det var 13 grader varmt och Morkullorna gjorde sina flygrutter över våran idyll där vi stod. Kvällen var otroligt vacker och lukterna från den omgivande grönskan förförisk. Bortanför bäckmynningen höll några andra fiskare på att grilla, och myggen som alltid varit talrik här, sjöng med sina entoniga stämmor inne i husvagnen. Jag kunde inte låta bli att ta några bilder av fjällen och bäcken som rann ut i viken.

Följ oss på vår fortsatta Norrlandsresa där vi fotograferar och fiskar i vildmarken.

Mer information och bilder kan du hitta under nedanstående länkar:

Norra Jämtland och Bildgalleriet Strömsund kommun