Ännu en morgon, då vi söker oss ut i Medelpadskogarna för att titta på Orrspel och lyssna till vårens alla fåglar.

Så var det åter dags för en tidig morgontur, denna gång ut i Hullsjöskogarna. Vi var uppe vid 03.30 tiden och tog oss lite morgonkaffe innan vi tysta smög oss iväg.

När vi kört in på Västansjövägen, fick vi dock vända tillbaka. Där stod redan en bilist, fast i den lervälling som bildats efter den senaste snösmältningen, med ett rejält tjälskott som följd. Vi fick välja den längre vägen via Östansjö i stället.

När vi närmade oss Hissjön, fick vi syn på en Orrhöna som satt i en torraka och ivrigt lyssnade till Orrspelet som pågick längre bort. Trots att det ännu var skymning gick det att få en bild av orrhönan, där siluetten av Orren framträdde tydligt. Strax därefter dök en Orrtupp upp i en björk. Orrar brukar så här års ses i träden eller på mindre vägar när dom inte spelar. På flera ställen stannade vi för att lyssna efter Orrspel och andra fågelljud som fåglar tidigt på morgonen framför.

När vi sedan kom fram till byn Lill-Hullsjön vid sextiden, stannade vi till vid det lilla pingstkapellet Filadelfia, där vi stod en stund och lyssnade till Hackspettens trummande och Orrspelet som hördes på håll. Bofinken och Koltrasten höll sin vårsymfoni, och det var en njutning att bara stå och lyssna på allt detta. Jag passade även på att videofilma och ta upp lite av de ljud som morgonen bjöd på.

Naturligtvis blev det en bild på kapellet också. Alla småkapell så här på landsbygden är ju en del av det kristna kulturarvet, som i många fall håller på att försvinna. En grund som hela vårt Svenska arv med dess grundlagar vilar på, och som mer och mer håller på att urvattnas i dagens s k moderna samhälle.

När vi närmade oss Stor-Hullsjön höll solen så sakta på att skapa nya vackra senerier. I en av träden satt en Orre och en Ringduva på var sin gren vackert upplysta av den lågt stående solen. Vi hörde Orrspel mycket nära och bestämde oss för att lämna bilen och promenera ner till sjön. Och mycket riktigt. Där långt ute på isen, nästan vid sjöns andra ända höll dom till ett 10-tal Orrar med sitt parningsspel. Orrspelet hördes vida omkring, och det var en fröjd att stå där och bara lyssna. Tyvärr var det på ett sådant långt avstånd att fotografering inte var möjlig, men upplevelsen var mäktig. Här passade vi också på att inta vårt medhavda kaffe med laxsmörgås. Mycket gott.

Via Hammarsjön tog vi oss sedan tillbaka in på Västansjövägen i tro att det kanske gick bättre att köra där nu. Men först gjorde vi en avstickare mot Rösjön, för att där fortsätta in mot skogarna som omger Rösjöområdet. Det var här vi fotograferade den Större Hackspetten ifjol som hade ungar. Här visade sig ännu en Orrtupp för oss som förevigades. Hackspett och Bofink höll oss sällskap, liksom den mörka vinterpraktfjärilen Sorgmanteln och Vinbärsfuks som inräknas till de orange vinterpraktfjärilarna. Passade även på att ta några bilder i omgivningen där Tussilagona blommade. Natuligtvis blev det en ny kaffepaus här.

När vi slutligen kom fram till den plats där bilisten fastnat i morgonens lervälling, höll vägverket som bäst på att reparera tjälskottet, och vi kunde ta oss förbi, och fortsätta hemåt för att få sova en stund. Klockan var 11.00 när vi kom hem, nöjda och belåtna med morgonens äventyr.