Fotografering av den Mindre och Större Hackspetten, nyanlända Sångsvanar och Tranor samt mängder av Kanadagäss och Grågäss.

Så var det då åter dags för en fågelskådarhelg, och sedan vi fått i oss lite morgonkaffe gav vi oss av mot Timrå med kameror och kikare. Förhoppningen var att vi skulle få se den Mindre Hackspetten, och möjligen få chans att fotografera den.

Vi följde Indalsälven en bit nerströms, tills vi nådde en av älvens lövskogsbiotoper, lämplig för många fågelarter. I älven, låg mängder av Storskrakar tillsammans med Knipor och Måsfåglar. Och på andra sidan älvstranden hördes Kanadagässens kacklande på långt håll. Tamduvorna hade också återvänt till sitt revir, och var i full färd med att förbereda för årets häckning.

Försiktigt smög vi oss fram för att inte skrämma de fåglar vi var ute för att få se. Och ganska snart kunde vi höra den Mindre Hackspettens svaga knackande mot ett av lövskogens träd, där vi fick syn på den. Den mindre Hackspetten är vår minsta Hackpett och har kort rund kropp, runt huvud och kort, spetsig näbb. Trumningen är rätt svag och gles, det knattrar mer än det virvlar och tempot är konstant till slutet.

På en av torrakorna hade den hackat upp ett färskt bohål, där både hanen och honan då och då visade sig. Vi har all anledning att följa detta mindre Hackspettpar för att se hur dom lyckas med sin häckning.

Vi fick även syn på den Större Hackspetten. Jag har lättast att skilja dessa arter åt genom att se på undergumpen som är röd på Större Hackspett men där rött saknas hos den Mindre Hackspetten.

Vårt nästa mål denna dag, var den vida Skottsundslätten, där mängder av flyttfåglar brukar samlas så här års. I år har dom varit särskild tidig p g a den varma vintern. Vi möttes av ett 150-tal Sångsvanar och ett 75-tal Tranor tillsammans med mängder av Kanadagäss och Grågäss. Tofsvipan hade också kommit, och i solens glans framträdde fågelns vackra blå och gröna färgnyanser särskilt tydligt.

Att få uppleva detta, Tranorna med mäktiga vingar komma flygande över slätten, eller Sångsvanarnas knappt hörbara svischande ljud av vingslagen när dom drar förbi, den känslan går ej att beskrivas utan måste erfaras. Eller när en hel grupp Sångsvanar häver upp sin röst med sina ljudliga lurstötsklanger samtidigt, och Tranparet blåser revelj med vittljudande duett. Det är en mäktig upplevelse.

Vårt sista mål denna dag var naturreservatet Klampenborg, dit vi gick mest av nyfikenhet. Än mindre blev vi besvikna. Först fick vi syn på paret Trädkrypare som klättrade runt en av trädstammarna i reservatet. Talgoxehannen visade stolt upp sin hona, och sitt perfekta revir att börja sin häckning i, liksom Blåmesen som också visade sig för oss. Djupt inne i lövskogen hördes Skogsduvornas monotona ramsa av tvåstaviga, dovt jämrande "oo-ue", men vad vi mest blev förvånade över var att vi även här hittade den Mindre Hackspetten. Det blev ett trevligt avslut av dagen.