Det var en underbart solig vårmorgon, denna den 25 mars när vi gav oss i väg med pimpelspön och stolryggsäckar innehållande fika och kameror. Målet var årets SCA-pimpel i Bollstabruk. På uppvägen stannade vi till i Ytterskog, där vi plockade upp ännu en entasuastisk pimpelfiskare som skulle vara med och tävla. 

Väl framme, möttes vi av en kall och kompakt rådimma, som låg över den frusna Ångermanälven vid Kyrkviken i Bollstabruk. Det var knappt att man såg de andra pimpelfiskarna som tagit sig långt ut på viken.

Det var med stor förväntan, som jag sänkte min pirk med maggot genom det borrade pimpelhålet sedan tävlingen kört igång. Jag hade ju tidigare tävlingar lyckats med konststycket att bli trea i damklassen, så varför inte ha stora förväntningar även denna gång. Det visade sig dock inte vara lika enkelt. Det var mest småfisk i form av abborre, mört och snorjärs i viken. (Snorjärs är en oansenlig och oätlig liten fisk, som Linné på sin tid beskrev den). Under tävlingen var det dock bara abborre som godtogs.

Jag lyckades få upp en liten stackare, men medan jag strulade med att få upp plastpåsen ur fickan att lägga den i, hann abborren kvickna i så pass, att den smet ur handen på mig och dök ner i pimpelhålet igen. Och där stod jag, med lång näsa och kunde bara skratta åt mig själv. Men jag hade i alla fall skapat en fiskehistoria. För de övriga Nordinarna i sällskapet gick det betydligt bättre. Över kilot hann dom få upp var och en, medan jag slutligen lyckades få 41 gram abborre. Kul va. Det räckte dock till ett något mindre pris än vad de övriga Nordinarna lyckades åstadkomma.

Efter någon timma bröt solen plötsligt igenom, och som på ett trollslag fördrevs dimman, och landskapet med Ytterlännäs kyrka intill Kyrkviken framträdde. Jag fick chans att ta några bilder. Som underhållning där ute på isen hade vi Talgoxen, som började sjunga när solen kom fram. Vi hann även med att få den första solbrännan för säsongen så det syntes.

På hemvägen besökte vi Ytterskog igen, och fick då veta att Pärlugglan hörts hoa och att Nötkråkan varit framme och visat sig. Vi fick dock inte chansen att vare sig se eller höra någon av dem.

Avslutningsvis vill jag lägga till: Jag är inte bra på fiske. För mig är det bara ett sätt att få komma ut och uppleva naturen. Lyckas jag sedan få en fisk också, är det bara en bonus.

Om du vill läsa mer om fiske kan du besöka Brunos fiskesajt på nätet, där du även kan se en kort videosnutt om fiske i Indalsälven. Där är det en riktig storfiskare som presenterar sig.