Nyheter/Blogg
NÄSTANSJÖ ( Kungsörn, Gråspett och Rådjur i vårvintertid)
| NÄSTANSJÖ ( Kungsörn, Gråspett och Rådjur i vårvintertid) |
|
| Skrivet av Rode Nordin | ||||
| 2007-03-18 | ||||
|
Vi fotograferar natur runt byn Nästansjö i Lappland.
Jag var ute och tog några bilder vid sommarladugården, till Talgoxens vårsymfoni, innan vi tog en tur med bilen i det härliga vårvädret för att skåda fågel. Bl.a blev det en tur över Heligfjället, där vi hoppades få se Kungsörnen igen, som Senare på eftermiddagen var den åter på besök, den Större Hackspetten. I björken framför vardagsrumsfönstret sökte den sin middagsmat, och flyttade sig frenetiskt hela tiden runt björkstammen. Men inte bara den, en annan hackspett hade också dykt upp. Det var Gråspetten. Med sitt gråa huvud, sin ljusgråa undersida i svag grön ton, och med mossgrön ryggsida var det lätt att identifiera den. Att vi skulle få se Gråspett i Nästansjö, var för oss en stor överraskning. (Gråspetten på bilden är tagen vid ett tidigare tillfälle).
När jag sena På hemvägen följde vi Sagavägen och den vackra Ångermanälven, via Åsele, Junsele och Sollefteå, innan vi tog av mot väg 87, för att i Bäckaskog åter köra de sista milen efter Bävervägen 331 mot Sundsvall igen. Besök gärna hemsidan om Nästansjöns natur där du får mer information om denna vackra Vilhelminaby.
|
||||
| < Föregående | Nästa > |
|---|
Det blev en vacker morgon, denna den 10 mars. I horisonten höll det tjocka molntäcket på att släppa sitt grepp, och en blå himmel framträdde alltmer över det frusna näset.
vi studerade vid vårt förra besök där. Den gången hörde vi ett makabert skrik, och när vi tittade i kikaren, fick vi se räven. Räven höll på att jaga en hare. Men om det var haren som skrek för att den jagades av räven, eller om det var räven som skrek när den jagades av Kungsörnen, det gick inte att få något svar på.
re tog en promenad genom byn, fick jag åter syn på Rådjuren, som höll sig till utfordringsställena. Men det var på morgonen efter, den 11 mars som jag fick chans att foto dem. Då hade dom tagit sig till mormors gamla Kornlada där dom låg och vilade. Jag fick smyga mig försiktigt på dem för att få några bilder, så dom inte skulle bli rädd och försvinna. Och visst, några bilder blev det allt.