Vi söker de första vårtecknen. Följ med på en fototur runt husknuten.

En bitande vinterkyla har parkerat över oss i norr. Det vackra vädret med blå himmel gör dock att man inte kan låta bli att ta en promenad runt husknuten. De flesta som promenerar, är bara ute för att gå. Om man däremot är lite uppmärksam, lyssnar och tittar sig omkring, kan man få uppleva de första vårtecknen i naturen.

Skatorna har hållit på ett tag nu med sina förberedelser inför boreparationerna, som måste till innan vårens häckning. Upp och ner tar dom sig, smygande efter trädstammen kvist för kvist tills dom når boet, i tro att ingen har sett dem.

Redan den 31 januari hördes Talgoxen för första gången. Den höll då på att öva sig inför vårens uppvaktande efter en hona. Den lät lite hes till att börja med, men kom ganska snart igång, men mycket svagt. Nu så här två veckor senare, är Talgoxens vårsång i full gång, och det är en fröjd att höra hans melodiska ti-ti tyy, ti-ti tyy, när man är ute och promenerar.

Sidensvansflocken drar förbi köksfönstret med jämna mellanrum, allt för att söka efter bär som ännu sitter kvar i träden sedan hösten. Kråkorna samlas i stora skaror i den glesa tallen vid Tomtegränd, där dom sitter spanande efter något att äta.

En dag kastade någon ut en bit pannkaka på gatan för att se om Kråkorna såg detta. Och visst, på en gång kom dom, hela Kråkflocken för att slåss om födan. Den starkaste tog pannkakan, medan de andra besvikna fick återgå till tallkronan och fortsätta spaningsarbetet.

I övrigt är det ganska öde i naturen. Till en av Indalsälvens uddar, Hästudden gjorde vi en tur för att kolla vårtecknen, men ännu var allt öde och tyst i väntan på vårens ankomst. Vi väntar nu på Tranorna, Gässen och Sångsvanarna, Storspoven och Tofsvipan. Ja, vi har mycket att se fram emot framöver.