Klockan var 7.20 denna klara Novembermorgon, när vi startade resan söderut. Solen stod lågt över Sundsvallsbukten, och ljuset den spred fyllde oss med vällust. Trots den tråkiga E4-an, som bara är en transportsträcka från punkt A till punkt B, gjorde naturen runtom sitt till för att skapa vackra scenerier. Ljungan låg ännu öppen, trots minusgraderna och ett tunt snötäcke.

Nedanför Söderhamn, vid Sörbränningen var det däremot så mycket snö, att träden där såg ut som snögubbar. Från Gävle körde vi mot Storvik och Avesta, där vi passerade Dalgränsen mellan Gästrikland och Dalarna. Naturen var vackert snöklädd och vid vägkrogen "Dalahästen" tog vi en paus för fika och för att fotografera Dalarnas mest kända kulturmärke, Dalahästen. Strax intill kom Dalälven ned, som bildas av Västerdalälven och Österdalälvens sammanflöde vid Djurås strax väster om Borlänge, och rinner ut i Gävlebukten i Bottenhavet vid Skutskär.

Så långt söderut som i Fagersta låg det snö efter den senaste tidens snöoväder. Men när vi kom till Bergslagsporten vid Lindesberg, var det åter barmark. Vi hade nu kommit till landskapet Närke, som med sina platta jordbruksslätter snabbt genomkördes. Vid avtagsvägen 211 passerade vi Östergötlands landskapsgräns i Motala kommun. Både Motala ström och Göta kanal korsades efter Östergötlands jordbruksslätter som var täckt av en dunmjuk, fjunig snö.

När vi närmade oss Vimmerby, var det nästan mörkt. En stor rund måne i uppgång, steg sakta mot skyn i den blå timmen. De sista milen fram till Totebo, var det kolsvart, och den meterologiska natten var ett faktum.

Följ oss på vår fortsatta resa i de Småländska bygderna i nästa artikel.