Forts. av höstresan. Naturfoto från Borgafjäll, Klimpfjäll och Stekenjokk.

Efter att Borgahällan i tre dagar legat täckt av moln och soldis, framträdde den plötsligt på 4:e dagens morgon 2006-09-20 helt klar och strålande. Vi fick lämna morgonkaffet på spisen, och i all hast ge oss iväg för att hinna få några bilder. Och vi hann precis få en bild innan molnen åter började hopa sig framför stupet, och när vi lämnade platsen efter 10 minuter var Borgahällan åter molntäckt.

Något senare hängde vi på husvagnen och lämnade ett soligt och höstlikt Borgafjäll. Strax nedanför Borgafjäll, där Korpån rinner under Konstvägen sju älvar, framträdde en fantastisk hösttavla med Gubbsjöklumpen i bakgrund. Vi var tvungna att stanna för att få några bilder. Mångmanberg var ett annat ställe nerströms Tvärsele, det grå berget mot den klarblå himlen, och med de gröna granarna och gula björkarna vid dess fot, blev en kontrastrik tavla som måste förevigas.

Nerströms Storbäck tog vi vägen över mot Strömnäs, och körde väster om Gitsfjällets naturreservat, där Vilhelmina södra sameby hade sina inhängnader inför renskiljningen på Rönnäsmyrans vidder. 

Vi följde den vackra Malgomajsjön till vi kom nerströms byn Rönnäs, där vi lämnade husvagnen för att göra en blixtvisit till Nästansjö och hälsa på vår gamle far, som blev possitivt överraskad. Nästansjöån var så vacker, höstklädd som den var där den flöt mot utloppet i Volgsjön. I Nästansjö låg soldiset tungt över det höstklädda näset, och rönnbären lyste röda i kontrast till rönnträdens ännu gröna blad. Det var en annan årstid nu, än när vi var här för några veckor sedan.

Efter att ha druckit kaffe med vår far drog vi vidare mot Stekenjokk, via den vackra Kultsjödalen. Ju närmare Stekenjokk vi kom ju tätare blev molnen, och vid Trappstegforsen stannade vi för att kolla vattenmängden. När vi följde den vackra Kultsjön kom solen genom en molnlucka och sken upp byn Stornäs som såg ut som ett litet guldsmycke med Västerberget i bakgrund och Kultsjön i förgrund. Vid Röberg ville vi också stanna, för att insupa sommarens sista dofter. En plats man ofta besöker, får man en särskild känsla för.

I Klimpfjäll hängde molnen gråtunga över Autjoklimpens 1240 meter, och lövfällningen var redan i gång. Vid varje vindpust singlade mängder av gula löv ner från trädens grenar. Vid Saxåns delta lyste solen upp, så jag fick några bilder efter att jag tagit mig neröver den branta lägdan ner mot sjön. 

Slutligen nådde vi ett blåsigt, kallt och regnigt Stekenjokk, där dimman låg tjock över kalplatån och Sipmeke med omkringliggande fjälltoppar valde att dölja sig helt för oss. Vi satt mest i husvagnen och kurade, radio och mobiltelefon saknade täckning men mellan regnskurarna gick det att ta sig ut för att testa mineraler.

När mörkret väl lagt sig över kalplatån blev det kompakt mörkt och tyst. I det kolsvarta mörkret såg man inte handen framför sig. Det enda ljus som bröt mörkret, var när en bil kom efter Stekenjokkvägen på långt håll. Det såg nästan spökligt ut när bilarnas strålkastarlampor plötsligt bröt det kompakta mörkret som i övrigt rådde runtom.

Följ oss på vår fortsatta höstresa.

Andra länkar om Borgafjäll och Stekenjokk. Titta gärna in i bildgalleriet där du finner bilder från Borgafjäll, Nästansjö, Kultsjödalen och Stekenjokk.      Besök gärna Resekatalogen där du finner fler utflyktsmål i Sverige.