Naturbilder från svensk myrmark, med naturupplevelser utöver de vanliga.

Något som hör till sommarens höjdpunkter är hjortronplockningen på Vilhelminas myrmarker. I år var det mindre än vanligt med hjortron, och vi sökte oss till Marsvik för att leta efter "Lapplands guld". Vi fick ihop några liter, och dessutom en del bilder av hjortronen när dom var som vackrast.

När man står här ute på hjortonmyren, kan man inte låta bli att dra sig till minnes fjolårets besök på den stora Nästansjömyran. Det var augusti och midnattstid, vi var ett par km ut på myren med Björnberget väl synligt i öster. Vi plockade för hela vinterbehovet där.

Ute på hjortronmyren var det fullkomligt tyst. Man kunde nästan höra ett löv falla. Plötsligt bröts tystnaden, då några renar dök upp i skogskanten. Vi såg dem inte, bara hörde deras skällor som vittnade om deras närvaro. Känslan av fridfullhet fyllde vårat inre där vi plockade våra hjortron och fotograferade. Inte ens medvetenheten att en björn kunde dyka upp, kunde ta bort känslan vi hade. Vi kände oss inte ensam, det var som om någon följde oss därute på myren.

Rätt vad det var, fick vi höra ett småpratande, det var djupa genljudande och skorrande "krro" och "karr", och vi tittade upp. Det var Nästansjömyrans Tranpar, som var på ingång för landning. Med sina utspända vingar landade dom på häckmyren, där dom blåste revelj med vittljudande duett i den ljusa sommarnatten. Vi fick känslan av att hälsningen var på ungarna i boet. Men vilken upplevelse. Plötsligt var den tysta myren full av ljud, och man ville ogärna gå därifrån.

Fler sidor om byn Nästansjö:

Nästansjö       Nästansjömyrarna