Fågelmärkning med Peter Nilsson och skådning av Svarthakedopping stod på programmet.

Det var en fin kväll, med smak av försommarvärme, när Ringduvorna i Medelpads ornitologiska förening gjorde sin årliga exkursion runt Sticksjön. Målet för kvällen var att se hur en ringmärkning av fåglar gick till samt att få skåda den lilla svarthakedoppingen med sin kopparröda färg på hals och sidor och med sin huvudprydnad som består av svart kindskägg och två gula tofsar eller plymer.

När vi gått en bit efter gångvägen runt sjön fick en av damerna hjälpa Peter Nilsson att sätta upp nätet inne i ett buskage, vilket skulle fånga småfåglar för märkning. Under tiden hann vi övriga notera ett flertal arter däribland kvällens höjdpunkt svarthakedoppingen. Det var två stycken, långt därute på sjön som födosökte genom att då och då försvinna under vattenytan. Knipa i par och ett flertal storskrakar fanns där också tillsammans med mängder av skrattmåsar som häckade i sjön och var den mest framträdande arten. Från den omkringliggande skogen kom ljudet av den fågelsymfoni som bara kan höras så här års fram till midsommar. Det var björktrast, koltrast, blåmes, talgoxe, stare, lövsångare, svartvit flugsnappare, kungsfågel, bergfink och bofink som tillsammans utgjorde symfonikerna. Flera av dem fick vi också se.

Plötsligt hördes ett kraftigt busvisslande. Det var Peter som kallade på oss efter att en bofinkhona fastnat i nätet och som nu skulle ringmärkas. Peter visade oss flera olika sorters ringar och berättade hur de användes på olika fågelarter. Han hade även en specialtillverkad tång när han klämde ihop ringen, så inte bofinkens ben skulle skadas. Peter som fått sin utbildning av Nisse Lundmark är en mycket duktig fågelkännare som på senare tid även blivit rovdjursexpert. Han berättade för oss att man måste ha tillstånd för att få ringmärka fåglar och för att få köpa näten som används.

När bofinkhonan släppts fri igen fortsatte vår skådning runt hela sjön. Rödvingetrastens vackra sång hördes på många ställen och i vassen såg vi en sothöna. Hon skiljde ut sig på långt håll från änderna med sin skiffersvarta dräkt, vita näbb och pannplåt.  Vigg och gräsänder fanns det gott om vilka kom riktigt nära när vi tog vår fikapaus intill de gamla asparna på andra sidan sjön. Härifrån kunde vi se Sävsparven och Sädesärlan som höll till i vassruggens toppar. Rödhaken med sitt musikaliska fantiserande som blandas med höga pressade kvittertoner och pärlande glasklara ljud hördes under kaffestunden, då vi även gick igenom vilka arter vi sett. Inte mindre än tjugosju stycken blev det. Vi tackar Peter Nilsson för hans engagemang, att han tog sig tid att visa oss ringmärkning och Elisabet för hennes outtröttlighet att anordna trevliga exkursioner för oss.