Vi gjorde en kort rast vid Slussfors, för att fotografera där den nerlagda Gratian camping hade ett vackert läge intill sjön Storuman. Vid Stenselet var det otroligt vackert just denna dag, varför vi stannade för att ta några bilder. Stenselet i Ume älv gör verkligen skäl för sitt namn, med sin mängd av sten. Och nu i lågvattentider var det nästan mer sten än vatten i selet.

När vi kom till Vilhelmina kommun igen, kunde vi inte låta bli att göra ett besök vid vårat smultronställe efter Vojmån, där det var mycket lågt vattenstånd i ån, på grund av den regnfattiga sommaren. Deltat i ån var mer synligt än normalt.

Från strandkanten där vi satt med varsin kopp, nykokt husvagnskaffe i hand hade vi en förnäm utsikt över eventuella fiskvak och fåglar i ån. Strax under vattenytan såg vi mängder av fiskyngel, som rörde sig i stim, och plötsligt sade det "PLASK". Det var en av Vojmåns storgäddor som kommit till stranden för att mumsa i sig av fiskyngelstimmet.

I vindskyddet efter strandkanten hade en Hussvala sitt bo med ungar. Den flög oroligt omkring så länge vi satt där vi satt. Rätt vad det var fick vi se någonting som svalan släppte på oss. En skit, Hjälp den anfaller oss. Vi fick lämna vår rofyllda plats och dra vidare.

Efter att ha gjort ett kortare besök i Nästansjö, fortsatte resan söderut. Vid Fjällsjöälvens vackra strand tog vi en kort rast för fotografering, innan vi körde över gränsen mot Medelpad, där Renfanan nu stod i blom, ett av många hösttecken.

Vi fyllde frysen hemma med sommarens fisk och hjortron, som vi längre fram i vinter smakar på och återupplever de stunder i naturen, när vi plockade upp dem från myr och sjö.

En sak som vi konstaterade var mörkret. Det är samma varje år. När man kommer hem från en månad i övre Norrland, blir det plötsligt nattsvart och höst på en gång, till skillnad mot innan man åkte, då det var ljust hela natten.

Bilder från Norrlandsresan kommer successivt att läggas ut, här på Rodefoto. Håll ögonen öppna.