Vi befinner oss just nu i hösttiden på året. Mängder av färger i olika nyanser lyser överallt både från ännu kvarsittande löv på träden, och löv som redan fallit till marken. När man studerar ett höstlöv med alla sina nyanser blir det en hel predikan över ett människoliv. Lövets egenskaper är en bild på människans livscykel.

På våren slår lövet ut och det gör ont när knoppar brister skriver Karin Boye i sin troligtvis mest berömda dikt. På samma sätt gör det ont när en människa kommer till världen, men när barnet väl är fött är glädjen stor, på samma sätt som vi gläds när vi ser hur löven börjar slå ut på våren, vi vet att sommaren står för dörren.

De nyutslagna ljusgröna löven är fräscha och mycket vackra, helt obefläckade eller missfärgade. Löven ser ut som små musöron innan de är helt utslagna, precis som en liten människa som inte hunnit utveckla alla egenskaper som en vuxen människa har.

Allt eftersom tiden går slår löven ut i sin fulla prakt, det ljusgröna försvinner och de blir mer mörkgröna till färgen. Inget löv är det andra likt alla är unika. Precis som en människa är helt unik. Sommaren går, precis som livet rullar på hos en människa och lövet åldras precis som människan. Lövet besöks av larver och insekter som äter av det och som i sin tur äts av fåglarna, gångar bildas och ägg läggs. Detta skapar missfärgningar, ja lövet är inte alls lika fräscht som när det slog ut. På samma sätt kan en människa få sina skavanker i form av rynkor, sjukdomar och krämpor som gör att hon inte är lika fräsch som barnet en gång var.

När medelåldern tar vid blir en del gråhåriga. Redan i 50-årsåldern kan det börja, medan andra aldrig får ett grått hårstrå. En del blir lite grå andra lite mer grå och vissa blir helt vithåriga. På samma sätt med ett löv. Vissa löv faller gröna till marken, andra får lite rött, lite gult eller lite brunt och andra blir helt röda, gula eller bruna. Däremellan finns en hel kaskad av olika nyanser i färgprakt.

När man sätter ihop löv i olika färger och nyanser, blir det till en kontrastrik tavla i olika färger. Precis som människan har olika hudfärg, har löven olika nyanser av färg redan när dem slår ut. Det finns ett budskap här från Skaparen.  Men en sak går inte att ändra på. En lönn kan inte slå ut ett björkblad, och en björk kan inte slå ut ett asp blad. Det finns en viss ordning som Skaparen har bestämt, han blandar inte björk, lönn och asp blad i samma träd. Han har bestämt vart de olika trädarterna skall växa. En Ek eller Bok har han inte placerat i Norra Sverige, och fjällbjörken växer inte i Skåne. Vi människor vill dock oftast frångå Skaparens principer och det ställer ofta till problem.

Lövträden känner av när ljuset blir kortare om hösten och tar tillbaka kväve och andra värdefulla näringsämnen, vilket gör att löven skiftar färg, bladskaften försvagas och gör att lövet faller av. På samma sätt är det med ett människoliv. När människan åldras avtar krafterna och kroppen försvagas tills dess den inte orkar mer utan avlider.

När lövträdet har fällt sina blad ser vi knopparna av de löv som skall slå ut nästa vår. De är redan färdiga och väntar bara på rätt tillfälle att slå ut, den tid och stund som Skaparen sagt. Skulle det nya lövet slå ut i december har det frångått Skaparens principer, något har skett i naturen och vi säger att det är något fel. Men det sägs inte när människan frångår de principer som Skaparen satt upp för henne.

Men en sak är dock säker, alla kommer vi till slutet och blir till jord, både löv och människor. Men det nya lövet kommer att slå ut där det gamla suttit i en ny sommar. På samma sätt skall människan lämna sin jordiska kropp och gå vidare till evigheten . Men Skaparen har här ett förbehåll som bara gäller människan: Endast den som har tron på Jesus Kristus kommer till målet och får uppleva den eviga sommaren i paradiset.