spacer.png, 0 kB
spacer.png, 0 kB
spacer.png, 0 kB
Startsida arrow Nyheter/Blogg arrow Prärielöpare (tryngites subruficollis)
Prärielöpare (tryngites subruficollis) E-post
Skrivet av Rode Nordin   
2011-10-11
Prärielöparens namn, familj, utseende, läte, beteende, häckning och flyttning.

 

Prärielöpare är en liten smäcker nordamerikansk och öst sibirisk fågelart med en vikt på 46-117gram, 2011-10-02-prarielopare4som tillhör familjen småvadare med underfamilj snäppor typ mindre. I kroppsformen liknar den en pipare med en kärrsnäppas storlek, 18-20 cm och vingspannet är på 43-47 cm. Hanen är större än honan, och dräkten liknar en juvenil brushane men näbben som är svart, är betydligt kortare, tunnare och rakare än en brushanes. På hela undersidan samt på hals och det rundade huvudet är den rosttonad beige, och bröstsidan är distinkt fläckad mättat beigegult, gradvis övergående i vitt på buken och de undr2011-10-02-prarielopare6e stjärttäckarna. Ovansidan är fjällig som på en ung brushane, så även gumpen som saknar vit teckning. Den saknar vingband men har ett mörkt kommatecken och en svartaktig bård på den annars vita vingundersidan. Vid vardera vingknogen sitter en mörk fläck. Den har en prydligt fin streckad hjässkalott och ett väl framträdande svart öga som omges av en smal vitaktig ögonring på den enfärgade huvudsidan. Prärielöparen är vanligen tystlåten, men låter ibland höra ett drillande ”p-r-r-ritt” och ett klickande ”tick”. Locklätet är ett lågmält rullande ”grryt”.

När Prärielöparen går lyfter den högt sina korta senapsgula/kromgula ben. Just benfärgen2011-10-02-prarielopare5 är en viktig detalj när man ser den på håll. Ofta ser man den stå på ett ben. Vid oro sträcker den halsen, vi blev själva vittne till hur den vid Pilgrimsfalkens inflygande över Stornäset, lade sig ner på marken sträckte på halsen och tittade uppåt mot falken. När falken försvunnit reste den sig åter och fortsatte sitt födosökande som om ingenting hänt. Födan består av maskar, larver och insekter som den plockar längs stränderna. Flykten är ganska snabb men ledig och graciös, påminnande om en storsnäppas.

Namnet Prärielöpare har den fått eftersom den häckar på torra fält på den nordamerikanska stäppen även kallad Prärien, där de torra centrala delarna består av lågvuxna gräs 2011-09-17-prarielopare3och i de torraste delarna i väster av glesa grästuvor. Prärielöparen söker sig till torra fält med kort gräs oftare än öppna stränder, men kan även födosöka på tångvallar längs havsstränder. Här på de västliga och öde tundrorna i norra Alaska och i Kanada samt på några få isolerade platser på ön Wrangel utanför nordöstra Sibirien har den sitt häckningsområde. Vid parningsspelet demonstrerar den genom att brösta sig och göra en omfamnande rörelse med vingarna. Den visar då vingundersidan med det mörka kommatecknet som är en kontrast till den i övrigt vita vingundersidan.  Den lägger fyra ägg i juni månad och ruvar i 23-25 dagar. Ordet löpare kommer av att fågeln är snabbspringande. Prärielöparen är mycket orädd av sig och kan komma människor mycket nära. Kanske gör den 2011-09-17-prarielopare2svårtillgängliga häckningsplatsen att den inte kommer i kontakt med människor alltför ofta vilket gör den mindre skygg.

Prärielöparen rastar helst på kortgräsiga strandängar vid gölar och dystränder längs kusterna, men även på kortgräsiga fält, som golfbanor, betesmarker och flygfält och har sina vinterkvarter i Brasilien, Paraguay, Uruguay och Argentina i Sydamerika. I Europa är den en av de oftast sedda arter som korsat Atlanten med omkring 600 fynd enbart i Storbritannien. Den är anträffad i alla de nordiska länderna, där även Island och Färöarna ingår. I Sverige bara ett eller några få fynd per decennium eller ännu färre. F2011-09-17-prarielopare1ör Norrlands del var det i september 2011 som det andra fyndet gjordes och för Stornäset på Alnö utanför Sundsvall var det allra första. För övrigt har den setts i både Tyskland, Holland, Belgien, Polen, Österrike, Schweiz, Bulgarien, Italien och Spanien samt på Azorerna och Malta.

Prärielöparen är rödlistad och nära hotad i världen. På 1920-talet var den nära att utrotas på grund av jakt och idag betraktar man antalet individer till 15 000. Du kan läsa om när Prärielöparen besökte Stornäset utanför Sundsvall i september 2011 här:

Källor: Europas fåglar i färg av Håkan Delin och Lars Svensson, Europas fåglar Fälthandbok med svensk bearbetning av Carl-Fredrik Lundevall, Nationalencyklopedin, Fågelguiden av Lars Svensson, Killian Mullarney och Dan Zetterström, Sundsvalls tidning 9 oktober 2011 Artikel om Prärielöparen. Hemsidor: http://sv.wikipedia.org/wiki/Pr%C3%A4riel%C3%B6pare                      http://birds.se/ 

 

 
< Föregående   Nästa >
spacer.png, 0 kB