För andra gången i Norrlands historia, har en Prärielöpare varit synlig. Denna gång på Stornäsets naturreservat. Där fanns även Snösparv, Lappsparv och Kustpipare. Bilder och naturupplevelser.

Efter en veckas regn och höstrusk fick vi ett underbart helgväder med strålande sol. Vi bestämde oss därför att ta en tur till Stornäset igen för att kolla flyttfåglar på väg söderut. Helt ovetande om vad som försiggick längre ut på Stornäset började vårt studerande av en flock med 75 Bergfinkar som rastat och höll på att födosöka i trädkronorna vid reservatsparkeringen. Vi såg också denna vackra trollslända gul och svart som satt och solade sig. 

Men vi hade bara hunnit till Alkärret, när vi hörde några prata bakom oss. Det var två fågelskådare som i mycket snabb takt hunnit ikapp oss. Dom berättade att en Prärielöpare (se bild) för första gången i historien varit synlig ute vid Stornäset, för Norrland var det andra gången och nu var fler skådare på väg för att få se denna raritet. Vi förstod då att vi gjort rätt när vi åkte hit tidigt. Klockan var bara halvåtta på morgonen när vi i promenadtakt vandrade ut mot näset.

Och mycket riktigt där gick den, Prärielöparen längs stranden. Det var en 1K fågel, och vi kunde följa den i flera timmar på sin promenad mellan gömslet och plattformen. Men det fanns förstås en del andra fågelarter där också. Brushanarna var mycket bitska mot Prärielöparen, och mobbade den så fort den kom för nära. Kanske på grund av att den liknade en juvenil Brushona, men var betydligt mindre. I storlek var den som en kärrsnäppa 18-20 cm. I jämförelse med en juvenil hona av Brushane (bilden här intill visar en Brushane), hade den en betydligt kortare, tunnare och rakare svart näbb. Den hade en prydligt finstreckad hjässkalott och ett väl framträdande svart öga på den enfärgade huvudsidan och bröstsidan var distinkt fläckad. Men det som jag tycker var bäst som karaktär var de senapsgula benen, vilket man bäst kommer ihåg. Prärielöparen som häckar i Nordamerika och på några få islolerade platser på ön Wrangel i nordöstra Ryssland, övervintrar i Brasilien, Paraguay, Uruguay och Argentina. Den är status nära hotad i världen. I Storbritannien är den en årlig gäst men sällsynt i övriga Europa. Den rastar vid gölar och dystränder längs kusterna dit Stornäset hör, men även på kortgräsiga fält som golfbanor, betesmarker och flygfält.  

Under tiden vi studerade Prärielöparens förehavanden, hördes även lockläten från Svartmes och Nötväcka, och en Pilgrimsfalk förbiflög. Vi fick lyssna till Kustpiparens ödsligt vackra lockläte och Stenskvättorna hoppade omkring bland stenarna. Svartmesen fick vi senare se på nära håll under vår fikapaus, då även Talltitans skränande lockläte hördes. Under dagens lopp hann ett tiotal skådare komma och gå från Umeå i norr till Hudiksvall i söder, och dessutom fick några av Stornäsets andra flanörer chansen att för dagen få se Stornäsets och en av Sveriges rariteter Prärielöparen. 

En annan av de mer kuriosa inslagen denna dag var Snösparven, (se bild ovan) som även den höll sig i närheten av de andra fåglarna. Snösparven som tillhör familjen fältsparvar häckar i fjälltrakterna i den Skandinaviska bergskedjan på hög höjd. På sin höstflyttning passerar den Stornäset där den rastar och äter innan vidare färd. Lappsparven som också tillhör familjen fältsparvar, och liksom Snösparven häckar i fjällen, fanns också på Stornäset idag, och de båda Kärrsnäpporna (se bild här intill) höll sig tätt intill varandra, de var mycket söta och ställde villigt upp för fotografering.

Förutom Kustpiparen som tidigare nämnts, fick vi se två Ljungpipare där också. Ljungpiparen var mycket vacker, trots att den inte bar den praktdräkt som man oftast ser vid häckningsplatsen. Många vadare ruggar och byter till vinterdräkt när häckningen är över. Den större strandpiparen fanns också på plats. Det var två ungar, som på fågelspråk kallas 1K som även de kom riktigt nära där vi fågelskådare stod uppradade. Mot slutet av dagen fick vi även se en Varfågel som satte sig i en björk inte så långt från fågelskådarplattformen.

Bland arter som en sådan här dag ofta glöms bort, men som trots allt finns där var tjugofem rastande vigg, en Knölsvan med fyra ungar, en skrattmås 1K, två Sädesärla 1K, två Pilfink och nio Storskrakar som förbiflög. Vi kände oss mycket nöjda med dagen trots att ingenting i förväg var planerat, och åkte hem för att rapportera.

Fotnot: Prärielöparen fanns kvar på Stornäset i flera veckor. Den 6:e oktober när kyla och frost tog över försvann Prärielöparen från Stornäset.  

Läs gärna mer om Prärielöparen i Fågelguiden av: Lars Svensson, Killian Mullarney och Dan Zetterström. På Wikipedia finns också en del att läsa.

Fler artiklar om fåglar hittar du här: Ringduvornas exkursion till Stornäset,  Gråspett,  Stekenjokk 2011,  Halsbandflugsnappare,  Ugglelyssning i Medelpads skogar, Stora sjöfallet 2009,  Stekenjokk 2009,  Skäggmes,  Övriga artiklar här