Första natten stod vi med husvagnen efter Ängesbäckens strand. När vi kom dit träffade vi en av byborna, som berättade att han precis sett en Björn. Det var en mindre ungbjörn, men björnmamman var säkert inte långt borta. Känslan och medvetenheten av att en Björn var så nära oss, gjorde att man blev lite skraj. Men tänk om den hade kommit fram och ställt sig vid husvagnen och bölat: Å, vilka bilder det hade blivit.

Nästansjö är annars mest känd för sina Tranor som häckar på Lagmyran och Bredviksnäset på andra sidan Nästansjön. Varje morgon klockan 03-03.30 brukar dom komma till byns lägdor för att söka föda, och med sina trumpetfanfarer ekande över hela byn, väcka oss i husvagnen. Men under flera mornar var det helt tyst. Byfolket hade sina tänkbara förklaringar: En sjukdom har nog drabbat dem när dom blivit för många. En annan teori var att vattenskoteråkandet som några i byn börjat med, skrämt i väg Tranorna eller stört dem i häckningen.

Men plötsligt sista morgonen, innan vi skulle fortsätta resan norrut, väcktes jag av deras närvaro. Från en av lägdorna ner mot sjön, hördes en kör av trumpetfanfarer vida omkring, och jag måste bara ut. Med kameran i ena handen, stativet i andra och videokameran på axeln, smög jag utför backen, otroligt glad över att grannens hund inte började skälla och väcka alla andra hundar som sedan väckt hela byn. Jag kunde gömma mig bakom lite sly, för att sakta närma mig Tranorna. När dom fick syn på mig, tystnade deras trumpetfanfarer och halsarna stod rakt upp när dom tittade på mig. "KLICK", där satt den, Årets Tranbild från Nästansjö. Jag gick längre ner efter lägdan, men nu var det kört. Hund nr 2 hade sett mig. Ilsket skällande, fick den igång även de andra hundarna i byn, Tranorna lyfte och flydde mot myrarna på näset. En bild på deras flykt blev det förståss, och Ringduvornas kuttrande fortsatte sedan Transymfonin var slut.

Jag satt dock kvar ett tag på lägdan, i hopp om att hundarna skulle sluta med sitt ilskna skall, och jag i lugn och ro skulle kunna få lyssna på Ringduvorna, som höll morgonsymfoni på näset. Då dök nästa intressanta naturupplevelse upp framför mig. Det var två söta Rådjursskid som gick över lägdan på långt håll. "KLICK", en bild blev det. Som dokumentation duger den, men Rådjuren var på sådant avstånd att någon riktig pangbild blev det ej.

En annan intressant upplevelse under årets Nästansjödagar var Bävern. En av byborna berättade att den tagit sin boning i Stormyrbäcken, och naturligtvis måste vi dit och titta. Vi tog systerdottern med oss, som liksom vi var hemma med sin familj för att hälsa på pappa och morfar. Att intressera nästa generation för naturen är en fin uppgift. När vi nått Stormyran, var det myrans stora tuvor som först väckte vårat intresse. Tuvorna med sitt mångåriga fjolårsgräs som år efter år vissnat ner och lagt sig, hade fått tuvorna att öka i omfång. På toppen av dem växte årets gröna gräs, det enda som tydde på liv i tuvan. Såg man inte upp kunde man hamna i ett djupt hål mellan tuvorna. De andra fick ett gott skratt åt mig, när jag plötsligt försvann i ett sådant hål, och bara huvudet stack upp.

Vi tog oss fram till bäcken där Bävern hade gjort en rejäl damm, och fick några fina bilder. Bäverhyddan var nästan tre meter hög, och längst upp på toppen låg färska kvistar, ett tecken på att Bävern fanns där. Hyddan låg dock i sådant motljus, och dold bakom sly och buskar att fotografering knappast blev möjlig.

På tillbakavägen blev vi varse en gammal hölada, med glest spåntak och väggar av timmerstockar som var lika glesa. I ladan låg hässjevirke sedan myrslåtterns dagar på 1920-1940 talet. Tuvorna vi såg är ett resultat av att myrslåttern upphörde. I den gassande solvärmen, var det skönt att få lite skugga och vila i ladan.

Under årets Nästansjöbesök, blev det inte tid till att besöka myrstackskolonierna på näset, som också är en mycket intressant upplevelse. Mängder av gamla myrstackar, varav vissa är 2,5 - 3 meter höga, med mossa och som ännu är fulla av liv. Nästansjöbyn, med sin rika natur, djur och fågelliv, när skall sjön, myrarna och näset utses till naturreservat???

Hemsidor du kan besöka om byn Nästansjö:

Vilhelminaby, ett riksintresse med Trandans om våren

Nästansjömyrarna

Följ oss på vår fortsatta resa mot norr.