Vi hyrde in oss på naturcampingen, och promenerade in i kyrkstaden för att få uppleva de gamla trähusen med grästak, stolpbodar och kåtor. Ett besök i Fatmomakke kyrka, som togs i bruk 1884 blev det också. Fatmomakke kyrkstad, är med sin kulturhistoria utsedd till kulturminnesmärke, och en intressant plats för svenskar som vill veta mer om både samisk och sin egen svenska nybyggarhistoria. Redan i slutet av 1700-talet var samerna här, och på 1820-1830 talet insynades de första nybyggena i Kultsjöområdet in.

1773 besökte en präst samerna i deras sommarvisten bland Vilhelminafjällen, och Fatmomakke blev den plats som utsågs till samlingsplats för gudstjänster. Redan 1790 finns en omnämnd kyrka på platsen i form av en kåta. Fatmomakke kyrkstad är en av de få kyrkstäder som ännu i våra dagar lever vidare, välbevarad med sina kåtor, bodar och stugor.

Här, längst in i Fatmomakkeviken reser sig det mäktiga Marsfjället med sitt reservat alldeles inpå knuten. Tjupsvardos toppar, 848 m ö h och 797 m ö h ingav en känsla av respekt och andakt inför dess Skapare. För att inte tala om fjället Stöken, med sitt sluttande plan, vilket man inte kan undgå när man kör mellan byarna Saxnäs och Klimpfjäll.

En av dagarna åkte vi upp till Gikasjön, inte så långt från Fatmomakke, där Grundfors samfällighetsförening intill Ransaråns utlopp anordnat en trevlig rastplats, varifrån vi kunde lägga ut gummibåten och ta en tur på sjön.

När vi precis kommit till Gikasjön, fick vi se sjöns Tranpar komma lågt flygande över sjön på mäktiga vingar. Å, vilken känsla. Vi drog långdrag ett par timmar, och lyckades med konststycket att få oss en Röding. Plötsligt fick vi se Tranparet igen, nu stående efter stranden. Ihopkrupna såg dom först ut som några stubbar, inte förrän dom började röra på sig såg vi att det var Tranparet. Sakta, sakta med den tysta elsnurran närmade vi oss dem och kunde få några bilder, när dom gick efter strandkanten och sökte föda. Själva strandade vi båten, och gick upp på en kulle efter sjön, där vi tog oss lite kaffe i det soliga vädret. Efter dagens fiske, foto och fågelskådning kände vi oss ganska nöjda.

Vi hann även med en tur upp till sjön Ransarn, uppströms Gikasjön som är ett vattenmagasin för vattenkraft, och tillika Ångermanälvens källsjö. Bristen på regn med lågvatten som följd, hade gjort de döda stränderna helt synliga. (När vattennivån regleras i en älv, skadas växtligheten efter stränderna som slutligen försvinner, och stränderna blir kala och döda).

När man besöker olika platser händer det ibland ganska dråpliga saker. I Fatmomakke fick vi kontakt med husvagnsgrannen. Det visade sig efter samtalets gång att han var en av de fågelskådare som brukade rapportera fågelobsar från Medelpad, och dessutom hade samma efternamn som oss, vilket fått oss att lägga hans namn på minne. Vi fick ett gott skratt när vi kom på varandra.

Fortsätt och följ vår fortsatta Norrlandsresa.