Vi besöker Arjeplog några dagar i Juli. Öberget, Galtispuoda naturreservat och Bjejkas med Arjeplogströmmarna. Foto och naturupplevelser.

Vi har nu förflyttat oss från Gällivare, och via det vackra Långträsket kommit till Arjeplog, som ligger mitt i den inlandsskärgård som utgör sjöarna Hornavan, Uddjaur och Storavan, med sina öar, holmar och skär. De tre sjöarna ingår i Skellefteälvens sjösystem och Hornavan som är störst är dessutom Sveriges djupaste sjö med ett största djup på 221 meter. Bara i Hornavan finns cirka 400 öar.

Från Öberget, se bild har man en vacker utsikt över hela samhället som omges av vatten och berg med kyrkan Sofia Magdalena i centrum. Kyrkan är från 1760, korsformig och målad i en rosa färg. Det var kronprinsessan Sofia Magdalena som tillät att kyrkan uppkallades efter henne, men det namnet används inte så ofta. Kyrkan kallas i dagligt tal för Arjeplogs kyrka. Mitt i samhället ligger även Silvermuseét som är värd ett besök. Vi var där 2007. Inne i centrum uppehöll sig ett 30-tal Gråsparvar som födosökte bland flanerande turister.

Under våra Arjeplogdagar besökte vi Galtispuoda naturreservat avsatt 1971, ett fjällmassiv som dessutom är en halvö i Hornavan. Galtispuoda reser sig 375 meter över sjön och hela naturreservatet når 800 meter över havet och innefattar då Galtispuodas högsta delar. Här uppifrån hade vi en magnifik mångmilautsikt. Från toppen såg man skogar, byar och odlingsmarker omflutna av Skellefteälvens strömmar och sjöar. När vi var här var det dessutom klart väder, och då kunde vi se Arjeplogs fyra grannkommuner Sorsele, Jokkmokk, Arvidsjaur och Saltdal i Norge. Till skillnad mot tidigare år hade utsikten förändrats något. Det var en vindkraftspark på Uljabuoda som skämde den annars så fantastiska utsikten här uppifrån.

Vi såg en del fåglar här också. Det var främst Ängspiplärka och Stenskvätta som uppehöll sig på toppen. Ängspiplärkans ungar höll som bäst på att träna sin flygförmåga på ett lekfullt sätt, och mamma Ängspiplärka kom med en stor mygg i munnen åt dem. Stenskvättan var mer tillbakadragen, men visade ändå upp sig för oss. På reservatets lägre delar fanns riktig gammelskog med skägglav till och med på trädstammarna. Här trivdes Rödstjärten, Lövsångaren, Bergfinken och Bofinken.

På Galtispuodas topp kan man se midnattssolen mellan den 12-30 Juni trots att den ligger söder om Polcirkeln. Men bara några mil norrut vid Gibnotjåhkkås topp har Polcirkeln sin sträckning. Vi kommer dit senare under våra Arjeplogdagar. Läs gärna nästa artikel om Tjeggelvas då vi passerar Polcirkeln.

 Mellan Galtispuoda och Arjeplog, på en av Hornavans uddar hittade vi ett smultronställe. Det var en våtmark där ett flertal olika blommor växte, bland annat ängsull. Vi såg en del fåglar också, Större strandpipare, Drillsnäppa och Sädesärla. På bilderna syns en del av blommorna.

Under våra dagar här i Arjeplog besökte vi även Bjejkas och Arjeplogströmmarna, dit många åker för att fiska. Ett dygnskort kostar här 250 kr, men vi var inte ute för att fiska i första hand, utan för att fågelskåda. Det var lite med andfågel, däremot fanns både Småskrake och Storlom här. I övrigt samma arter vi sett tidigare förutom Sävsparven. Kråkor fanns det gott av.

Följ oss på fortsatt resa. Härnäst gör vi ett besök vid Tjeggelvas, Piteälvens största sjö. Tillbaka till föregående sida om Stora sjöfallet.