Vi följer Kultsjödalen och besöker byn Nästansjö med sina tranor, innan vi drar vidare norröver. Naturupplevelser och fotografering.

Vi har lämnat ett blåsigt Stekenjokk, och fortsätter den vackra Kultsjödalen österut. I Vilhelmina kommun finns tre ådalar, Vojmådalen, Ransarådalen och Kultsjödalen. Efter Kultsjödalen finns ett flertal mycket idylliskt liggande små byar. Här ligger bl.a Fatmomakke, Saxnäs, Klimpfjäll, Röberg och Lövnäs för att nämna några. Vid rastplatsen Röberg, som är en trevlig liten plats, för kortare rast att koka kaffe vid stannade vi även detta år, men oj vad här såg annorlunda ut. Slänten hade förvandlats till soptipp sedan sopcontainern tagits bort, mycket tråkigt. Positivt var dock att nya rastbord kommit till men fiskeförbudet fanns kvar, även om vi blev vittne till att det kanske inte följs av alla.

Vid Kultsjöns östra ände tar Kultsjöån vid, och sammanflätar de båda sjöarna Kultsjön och Malgomaj med varandra. Även här vid Malgomaj, gjorde vi en timmes rast. Just där Kvarnbäcken har sitt utlopp, och där Näcken spelar på sin fiol sittande på en av Kvarnbäckens stenar, passade vi på att rasta och skåda fågel. Här satt paret Mindre korsnäbb och födosökte i grantopparna. Storspovens spel och sång och de många Fiskmåsarnas skri från sjön där dom häckat i koloni på en av skären var de mest påtagliga ljuden. Här fanns även en mindre skogsslinga som följde bäcken uppströms.

När vi slutligen nådde Nästansjö, en av Vilhelminas största byar, då kände man att nu var man hemma. Även om ett vemod kommer när man tänker på sina föräldrar som bott och levat här, och där tio generationer före oss kämpat och brutit mark, är det en viss känsla att få komma hit. Nu är det inte mor eller far som hälsar oss välkomna när vi kommer hit, utan idag var det Gransångaren och Koltrasten som lovade Skaparen med sin sång. Vid den gamla sommarladugården hade Ringduvorna sitt parningsspel, och paret Gök förbiflög rakt över gården.

Regnandet avtog och en svag sol försökte tränga igenom molnen. Men friden och stillheten som kunde ha fått råda, stördes av ett förfärligt vrålande nerifrån sjön. Det var människans komposition, vars musik kan bli förödande för både människor och djur. Hur det rika fågellivet på de milsvida myrarna påverkas av denna hårdrock har nog inte de som framför kompositionen tänkt på. I det här fallet rörde det sig om motorbuller från vattenskotrar.

Tidigt, morgonen därpå mellan 03:00 – 04:00-tiden vaknade vi till ett annat, men nu betydligt behagfullare och njutbart ljud. Det var Nästansjöns tranor, vars vittljudande trumpetande hördes över hela byn. Det var ett harmoniskt läte och även om jag vaknade av det, gjorde det inget att ligga vaken resten av morgonen. Vi var uppe tidigt, och hade sällskap av Bergfink och Trädgårdssångare som bjöd på spel och sång från träden omkring stugan medan morgonkaffet sattes fram. Ekorren smög mellan grenarna, helt obekymrad över Björktrastarnas hektiska varnande för den objudne gästen.

Vi hade precis bestämt oss för att fortsätta resan norröver, när vi fick höra ett glatt småpratande ”krooo” ”krooo” ”krooo”. Det var femton Tranor som på låg höjd svepte över gårdsplanen och våran husvagn precis som om dom ville säga farväl och visa sig för oss. Vi hade ju inte varit ute och skådat dem på morgonen när dom trumpetat som bäst. Det här blev också sista och enda gången den här sommaren som vi fick se Nästansjöns tranor. Deras oväntade överflygning gjorde att vi vare sig hann fota eller videofilma dem.

Vi fortsätter nu norröver. Följ oss på fortsatt resa. Härnäst kommer vi till Abisko och Torneträsk.