Via den vackra Grännabygden och Dalarna reser vi norrut igen , besöker sjön Tåkern och Väversunda 1100-tals kyrka. Fotografier och naturupplevelser.

Vi har lämnat Totebo, och är på väg mot Jönköping där vi kör mot Gränna. Det var många år sedan jag var i den vackra Grännabygden, där min far växte upp. Så det var en särskild känsla som infann sig när vi stannade vid rastplatsen Gyllene Uttern för att dricka vårat medhavda kaffe. Medan vi fikade hördes Gulsparvens vackra sång tillsammans med Trädgårdssångarens. Fyra Kajor och två Skrattmåsar väntade ihärdigt på att få några smulor efter vårat fikakalas.

I fjärran så långt ögat nådde sträckte sig sjön Vättern, Sveriges andra största sjö efter Vänern. Mitt i sjön ligger Visingsö, och från rastplatsen såg vi färjorna Brahe 1 och Brahe 2 trafikera mellan Gränna och Visingsö. På andra sidan sjön skymtade götarnas västra land, Västergötland. Från Gyllene Uttern såg man även de vidsträckta gula majsfält som en riktig kontrast mot den blå himlen som i sin tur målade sjön Vättern i samma blåa nyans. Blått och gult, precis som i den svenska flaggan. (Vårt vackra Sverige, låt oss inte skämmas för vårat ursprung och vår flagga som är en symbol för allt det vackra Sverige står för, inklusive den kristna tron som är vår trygghet i tillvaron).

När vi nu var här i Gränna, kunde vi inte låta bli att även besöka min fars bror, den siste i den syskonskaran som lever. Här var allt sig nästan likt, förutom att ladugård och hönshus stod öde och tomma, till skillnad på 1970-talet när här fanns massor av djur. Det är inte konstigt om man blir lite sentimental när man står här och ser tillbaka. Utsikten däremot såg ut som den gjort i alla tider.

Vi fortsatte turistvägen som följer Vätterns strand. I närheten av Girabäckens naturreservat hade vi denna vackra vy framför oss innan vi åter kom ut på E4:an mot Örebro.

Mellan Ödeshög och Vadstena, passerade vi Sveriges andra fågelsjö efter Hornborgasjön, Tåkern. Här låg även den idylliska 1100-talskyrkan Väversunda. Man kände verkligen forntidens närvaro när man befann sig inne i kyrkan. Förutom att det här fanns Gudsnärvaro, höll Enkelbeckasinerna sitt parningsspel utanför kyrkfönstret. Trana, Grågäss i massor, Ormvråk, Tofsvipa, Trädgårdssångare, och Svartvit flugsnappare var andra arter. Men allra mest påtaglig var de många Sånglärkornas rullande drill som hördes överallt. Från fågeltornet såg man inte så mycket på grund av den höga vass som växte vid sjökanten. Här var ljudet det primära.

Nästa rastplats Stora Hammarsundet, låg vackert vid Vätterns nordligaste spets. Över sundet sträckte sig väg 50 mot Örebro, och det var häröver vi sedan åkte efter att ha fått oss lite välförtjänt kaffe.

Från Örebro fortsatte vi genom Dalarna, där vi stannade vid Balungsstrand uppströms Falun och Enviken. Sjöarna Balingen och Kalven låg där spegelblanka i den sena kvällningen, och jag måste upp med kameran för att dokumentera stillheten som rådde. Jag kan inte med en bild beskriva hur vackert där var, jag kan bara försöka med kamerans hjälp att återge det hela.

Klockan var midnatt när Nolbykullen dök upp i fonden, inramad av en vacker röd natthimmel, och Njurunda kyrka framträdde i siluett. Vi visste, nu var det inte långt kvar tills vi var hemma.