Nyheter/Blogg
Albrunna lund naturreservat
| Albrunna lund naturreservat |
|
| Skrivet av Rode Nordin | |
| 2010-06-11 | |
|
Vi besöker Albrunna lund och vassarna i Eriksöre. Fotografering och naturupplevelser.
Den sista dagen här på Öland besökte vi en annan mycket intressant fågellokal och nat
Det var en intensiv fågelsång inne i lunden, med Lövsångare, Bofinkar, Härmsångare och Ringduvor när vi kom dit. Nötväckan for med föda åt sina ungar, och den Grå flugsnapparen v Gröngölingens skrattande ramsor var ett annat läte som utgjorde karaktären bland ljuden i lunden. Näktergalen var här liksom i den Mellersta lunden i Ottenby mycket aktiv. Med smattrande salvor, kluckande djupa toner och visselramsor överröstade den andra fågelljud i närheten. Lundsångaren hade rapporterats från lunden, men vi hade inte sån tur att vi fick se eller höra den.
Längre fram ändrade lunde
Senare på kvällen tog vi en tur till Eriksöre camping. Här fanns Lövsångare, Trädgårdssångare och Björktrast. Men det var när vi kom till vassen något längre bort som vi visste att de mer spännande arterna skulle vara. Vattenrall var rappor Och precis som på flertalet andra ställen vi varit fanns Näktergalen här med sin hamrande sång. |
| < Föregående | Nästa > |
|---|
urreservat, Albrunna lund som med Stora alvaret i öster och jordbruksmarkerna vid Kalmarsund i väster utgör en oas för de fågelarter som vi var ute för att se, och som är beroende av lövskogen för sin överlevnad. Här finns ett flertal hotade arter av både fåglar, växter och djur.
ar allmän här. Flera gånger såg vi dem, och villigt visade dom upp sig för oss.
n karaktär, och man kom fram till en slåtteräng. Här fick vi se Steglits och en mycket vanlig art Talgoxe. När man följde stigarna i lunden kom man ut på Stora alvaret via trappsteg över stenmuren som utgjorde gränsen. Där ute på de öppna markerna gick kossorna på bete. Sånglärkorna var karaktärsljudet och de övriga arterna var Gulsparv, Törnskata, Stare och Koltrast.
terad här men någon sådan såg vi inte. Däremot Stjärtmesen som vi lockade fram. Rödbena, Drillsnäppa och Strandskator var andra arter, och inifrån vassen kom rörsångarens melodier. Den satt i det tätaste vassbältet och hade en oändlig sammanhängande strof med många skorrande ljud som den framförde i ett avmätt långsamt tempo. Det lät som om sången kom från ett rör.