Fågelsymfoni i Klampenborg, där Gröngölingens skratt ekar mellan lövträden och den mindre hackspetten trummar i vårtid. Till Skedlo vid Skrängstasjön har Ljungpipare och Rosefink kommit, och Spetsbergsgåsen födosöker på ängarna.

Det var en varm vårmorgon, denna Kristi Himmelfärsdag. Då inget möte var annonserat i kyrkan hade vi vår gudstjänst i naturkyrkan i stället. Vi tog en tur till Klampenborgs naturreservat som utgör den halvö som sticker ut i Svartviksfjärden. Där blommade Blåsippa, Vitsippa och Tussilago, och i bakgrunden hördes Ringduvans ”ho-ho-ho ho-ho” och Grönfinkens nasala kväkande med inslag av kvitter.

 I Klampenborg hade Gröngölingens ivrigt skrattande läte hörts, och vi åkte dit för att lyssna. Men de ljud som vi först möttes utav var Grönsångarens svirrande läte, likt ett snurrande mynt som tappar fart och faller till bordet. Bofink, Blåmes, Svartvit och Grå flugsnappare var andra arter som stämde in i Grönsångarens vårsång. Björktrastarnas tjattriga ”schack-schack-schack” liksom Rödvingetrastens ljudliga strofer följt av gnissligt kvitter gick inte att missta sig på. Lövsångarens mjuka läte som ett löv som faller till marken, var ett annat ljud som hördes i den stora sal av lövträd som utgör Klampenborgs naturreservat. 

Vid en av jordkällarna hade Rödhaken hittat ett lämpligt ställe att börja sin häckning på. Det hade även Sädesärlan gjort något högre upp vid stenröset. Vi lockade på Gröngölingen, men han ville inte svara först. Vi gick därför en bit till då vi plötsligt får höra hans skrattande ramsa, precis som han ville säga: nu lurade jag er allt, jag är här i närheten. Plötsligt flög den upp från backen och kom flygande i starkt bågig flykt, vilken känsla!

Vi fortsatte en bit när en trumning hördes. Men det kunde knappast vara Gröngölingen. Trumningen var svag och knattrande, så här rörde det sig om den Mindre hackspetten. Vi smög oss närmare tills vi kom så nära att det gick att få en bild där den satt och födosökte.

Från Klampenborg fortsatte vi mot Skrängstasjön. Där hade Spetsbergsgåsen setts, och när vi kom dit var dom kvar. På bild ses två av dem flyga en bit längre bort. Tre stycken var dom som gick och födosökte tillsammans med Grågås och Kanadagås. En annan upplevelse vi möttes av var Ljungpiparen. På Stornäset hade man sett betydligt flera på vårflyttning, men den här var ensam. Från fågeltornet kunde vi studera fler arter. Här tog vi också en välförtjänt kaffepaus medan Sånglärkan drillade högt i skyn ovanför ängarna ner mot sjön. Från skogsbrynet kom Rosenfinkens vackra toner, och då och då hördes Storspovens vemodiga flöjtande vissling. För övrigt fanns där Kricka, Storlom, Bläsand och Gråtrut och en Kråka jagade Sparvhöken på flykt.

Vi hade fått en fantastisk dag ute i den öppna naturkyrkan, där lovet till Skaparen var mäktigt. Vi kände oss påfyllda med kraft att kunna fortsätta vårt arbete nästa dag som var en vanlig vardag.