Den andra söndagen i Maj är det sedan 25 år tillbaka tradition i Sverige att fira Fågelskådningens dag. Fågelföreningar över hela landet erbjuder då på ett 60-tal platser exkursioner och guidning för fågelintresserade för att sprida kunskap om fåglarnas liv och leverne. Kikare och fågelbok är det enda som behövs.

För vår del firades dagen på naturreservatet Stornäset som ligger på Alnö utanför Sundsvall. Där höll Medelpads ornitologiska förening exkursion från klockan 8 på morgonen till 14 på eftermiddagen, tillsammans med ett flertal ledare på plats, och vid parkeringen såldes böcker och SOF-prylar under större delen av dagen till nyanlända fågelskådare. Naturskyddsföreningen var också med på ett hörn. Vädret var molnigt och lite kyligt när vi startade dagen, men innan kvällen var det soligt och varmt och riktigt skönt att vara ute. Stornäset som är Medelpads förnämsta rastlokal för flyttfåglar, bjöd de 60-tal personer som kommit för att delta på fågelskådningens dag, ett stort utbud av olika fågelarter. Redan innan vi nått parkeringen vid naturreservatets början fick vi se de tjugoen Vitkindade gässen som rastade på de vida slätterna. Några hade även sett Ljungpipare där vilket vi missade.

Stigen från parkeringen gick genom fina beteshagar med olika lövträd, enar och stengärdsgårdar. De första ljud vi lyssnade till var Rödvingetrastens vemodiga strofer i fallande tonhöjd, och Bofinkens accelerande, hårda ramsa som faller för att avslutas med en knorr. Talgoxen hade redan intagit sin boplats i den den första holken efter stigen, och längs med vägen hördes Lövsångarens mjuka fallande sång tillsammans med Gulsparvens räknande ”etttvåtrefyrafemsex-sjuuu”, och på tillbakavägen på samma plats var det Grönsångaren som skilde ut sig i mängden med sin svirrande metalliska sång som ett snurrande mynt som tappar fart och faller till bordet. Alkärret ingav en viss träskmarkskänsla, med sina fuktiga markytor av Palmmossa och svampar som Vårskål. Här fick vi senare under dagen lyssna till både den Större och Mindre Hackspettens trumvirvlar.

Ute på de öppna strandängarna hördes Enkelbeckasinernas brummande läte och deras högljudda taktfasta ”tika-tika-tika-tika”, liksom Ringduvornas ”ho-ho-ho ho-ho” Det var även här som vi senare på dagen fick syn på de sju Fjällgässen som gick nästan gömda i gräset och födosökte.

Ute på udden fick vi så en välförtjänt kaffepaus efter den kilometerlånga promenaden, innan vi började skådningen vid udden. Spillkråkans egenhändiga håltillverkning i tallen lät sig alla faschineras utav. Vadare, änder, skrakar, måsar, tärnor och skarv var de arter som dominerade. Några arter var lite mer speciella för dagen. Den ensamma Gulärlan ville alla se, liksom gruppen av Ängspiplärkor som rastade där. Kärrsnäppan var också trevlig att få se, liksom de mindre och större strandpiparna som kilade kvickt fram och tillbaka på de flacka strandängarna och sandrevlarna. Rödbenans klagande ”tju-tju-tju” gick inte att missta sig på.

En tur ut till gömslet hann vissa av oss också med innan dagen avslutades. Tre stycken förutom jag och Bruno blev kvar när dom andra gått hem och det var bl.a då som vi fick se Fjällgässen på strandängarna. Vi som stannade tog en kaffepaus till innan vi fortsatte fågelskådningen som avslutades vid Brännäs brygga någon kilometer ifrån Stornäset. Vi var fem personer som var med dit och fick se bland annat Ladusvala, Skedand, Vigg, Havsörn, Småskrake och Storskrake, Vitkindad gås och lika många Fjällgäss som vi sett på Stornäset, vilket fick oss att tro att det var samma Fjällgäss vi sett tidigare på dagen. Dagen slutade mycket exklusivt för oss fem som var med till slutet. En Brun Kärrhök kom seglande över Brännäs brygga där vi stod. Två Storspovar jagade den flyende kärrhöken som försvann ur sikte. Hela listan av arter som vi sett under dagen kan ses på artportalen Svalan under Dagens fågel i Medelpad.