Nattlig exkursion i Medelpads uggleskogar, erbjuder lystring till pärlugglans och slagugglans hoanden, medan järvens allestädes närvaro och rävens skällande skapar mystik i månskenet.

Det var en dimmig kväll i mars månad, när vi skulle ge oss ut på ugglelyssning i Medelpads skogar tillsammans med Medelpads ornitologiska förening. Klockan var 19:30 och dimman låg tjock över stan när vi startade resan västerut. Jag tvekade att vi skulle få höra några ugglor i huvudtaget denna natt, men de mer kunniga i gänget övertygade mig om att det löser sig bara vi kommer ifrån kusten.

Resan gick västerut, via Stöde och Fränsta, där vi vid Bykrogen skulle sammanstråla med resten av fågelskådargänget. Våran guide Björn Svensson som bodde i trakterna, visade sig vara ett riktigt proffs på det här med fågelskådning. Men inte bara det, han kunde mycket om naturen i övrigt också visade det sig.

Vi följde först den norra sidan av Ljungan, där vi tog bron över vid Hussborg och körde emot Karlsro. Men innan vi passerade över älven, stannade vi på ett stort öppet fält för att lyssna efter Hornugglan. Den hade hörts här tidigare kvällar enligt Björn Svensson. Men nu var vi tydligen ute för sent, klockan var 20:30, och skymningen var över, likaså Hornugglans sång och spel för den här gången.

Efter att ha kommit över på södra sidan älven, följde vi skogsbilvägen, där vi passerade platser som Långmarken och Fågelberget. Vi stannade för att lyssna på ett flertal ställen, men vid Långmarken var det något annat som lockade oss att stanna. Järvspår på snön, vilken upplevelse! Naturligtvis måste jag få bild på detta. Spåren var färska och känslan av Järvnärvaron var påtaglig.

Från Hussborg och ner mot Jättensjö hörde vi ett flertal Pärlugglor som ropade i nattmörkret. Det var en serie av fem till sju poanden ”poo-poo-poo-poo-poo-poo-poo” som bröt den i övrigt så tysta ljudlösa natten, å vilken mäktig känsla! Vi bara stod där, helt tysta, lyssnande på ljudet som bara Skaparen i sin allmakt kan skapa.

Vid vägskälet där man svänger in mot Jättensjö ligger, tog vi oss en fikarast. Det smakade gott med varmt kaffe, frusna som vi hunnit bli efter alla stopp efter vägen, då vi klivit ur bilarna för att lyssna. I Jättensjö hörde vi två Pärlugglor som satt riktigt nära oss och deras sång skapade mystik över den frusna sjön. Vi fortsatte via Lillmörtsjön och Bybodarna. Här gjorde vi ytterligare ljudupplevelser av Pärlugga, men inte bara det, en Räv skällde intensivt någonstans i närheten, och i det svaga månskenet bidrog detta ytterligare till nattens mysterier. Klockan närmade sig 23:00 och våran guide Björn Svensson försökte sig på att locka på både Lappugglan och Slagugglan.

Men det var först när vi närmade oss Bybodarna vid 23:30 tiden, som nattens mäktigaste ljudupplevelse gjordes. När vi klev ur bilen för att lyssna, får vi höra Slagugglans djupt hoande ”wóhu” (paus 4 sek) ”wóhu-huwóhu” bara trehundra meter från vägen där vi stod. Det var ett otroligt vackert och ödemarkslikt nästan spöklikt läte som planterades över den becksvarta skogen, endast ett svagt ljus från månen som kom fram genom molnluckorna, gjorde att man såg någonting. Men inte nog med det, på samma ställe satt en Pärluggla som instämde i Slagugglans sång, vilket gjorde upplevelsen än mer mäktig. Slagugglans sång var mycket vackrare än vad jag någonsin kunnat föreställa mig, och jag kände mig så välsignad att jag fått vara med på en sådan upplevelse. Med en sådan förnämlig avslutning av våran fågelexkursion, kunde inte våran guide Björn Svensson vara annat än nöjd. Elva pärlugglor och en Slaguggla blev nattens resultat för oss alla tio som var med på exkursionen. Vilken höjdare!