Naturupplevelser och fotografering i byn Nästansjö. Hemresa via Fjällsjöälven med fågelliv.

Under de sista dagarna på semestern besökte vi hembyn Nästansjö, som är en av de största byarna i Vilhelmina kommun. I O P Petterssons bok Gamla byar i Vilhelmina, kan man läsa om Nästansjö, att ”byn är belägen på sydvästsluttningen av en liten, i äldre tid granbeväxt kulle eller höjd mellan norra änden av Nästansjön och en vidsträckt, fordom ytterligt sumpig och sank myr, förr kallad Villmyra nu benämnd Stormyren”.

När vi frampå eftermiddagen kom byavägen genom byn, möttes vi av en trana som i jakt på sitt födosökande, gick rakt över vägen utan minsta rädsla för vare sig bilen eller husvagnen som vi hade på släp. Vilken video jag fick! 

Tranan som är en art i fågelfamiljen tranor är 114-130 cm lång och har ett vingspan på 200-230 cm. Den är grå med svartvit hals och röd hjässa. De inre armpennorna som även kallas tertialerna, är långa och ”buskiga” och sticker ut bakåt över stjärten. Tranorna häckar på myrar och vid sjöar och vattendrag med sanka stränder och hög vegetation i Sverige norrut från norra Skåne. Den är flyttfågel och övervintrar i bl.a. Sydvästeuropa. I Nästansjö häckar ett flertal tranor sedan urminnes tider.

På kvällen kom en åskskur som skapade en vacker regnbåge som kunde ses över Nästansjöbyn. En regnbåge uppstår genom att solljuset bryts och reflekteras i vattendropparna. Regnbågar förekommer främst i samband med regnskurar, då sol och regn förekommer samtidigt, och kan iakttas om observatören har ryggen mot solen. Står man högt till exempel på en bergstopp kan hela cirklar iakttas. Detta kan man läsa om regnbågar i nationalencyklopedin.

Vi tog en kvällstur till Villmyra via Västanbäcksvägen för att skåda fågel. I en av rotvältorna på kalhygget fick vi syn på paret buskskvätta, som satt på en rotvälta i vilken dom hade bo och ungar. Paret buskskvätta hade ett hektiskt arbete med att mata ungarna. Det blev några bilder och video på dem. Ett annat par av buskskvätta höll till efter myren som följer vägen mot Västanbäck. Jordugglan vi såg här i fjol fick vi dock inte se detta år.

Det blev en underbar ljuvlig morgon dagen därpå, när vi drack vårat morgonkaffe utanför husvagnen, till talltitans hesa lockläte och grönfinkens ”älä älä”. Nerifrån lägdorna hördes tranornas trumpetande som ekade över hela byn och talgoxeparet lockades fram av alla ljud som förekom. Sädesärla och svartvit flugsnappare ingick i morgonsymfonin, medan en tornfalk förbiflög över skogen. Mygg och humlor surrade och dofter från växtligheten var förförisk. Ja, allt såg ut för att vara precis som vanligt.

Men trots att det mesta såg ut för att vara sig likt i naturen, var det ett vemod som vilade över Nästansjö by denna sommar. Denna gång fanns vare sig mor eller far kvar i livet, och vi stod här nu ensamma utan föräldrar. Som den nionde generationen i rakt nedstigande led till Nästansjöns förste nybyggare Nils Nilsson d ä, har det nu blivit vår generations tur att förvalta det arv som åtta generationer före oss har gjort på ett så hedervärt sätt. Må vi se till att även kommande generationer får uppleva Nästansjöns fantastiska natur, och gå på de stigar som våra förfäder vandrat. Låt oss följa deras exempel.

Det har blivit dags att lämna Nästansjö och övre Norrland för denna gång och dra oss söderut igen. Vi rastade vid Fjällsjöälven, där familjen storskrake höll till. Deras reaktion när dom fick syn på oss blev ett tillfälle till fotografering. Här ser vi storskrakefamiljen fly för livet sedan dom upptäckt oss. Från lägdorna intill kom tranornas trumpetande, och en kull sädesärlaungar, 15 stycken till antalet såg ut att ha det riktigt roligt sedan dom lärt sig flygkonsten. Och precis som alla andra år blommade Renfanan, ett tecken på att hösten närmar sig och sommaren går mot slut.

Tillbaka till artikeln om Vojmådalen

Läs mer om Nästansjö här och om Nästansjömyrarna som är ett stort myrkomplex med mycket fågel.