Luleälvens största sjö. Vi skådar fågel i Muddus nationalpark. Kungsörnen på E45. Ljusselsforsen.

Vi har nu lämnat Stora sjöfallet, och tagit oss till Muddus, en annan nationalpark i övre Norrland. Vi rastade efter vägen vid Stora Luleälvens största sjö, Stora lulevatten som är en fjällrandsjö 135-155 km² stor och med ett största djup på 29 meter. Sjön är 4,3 mil lång och avvattnas av Stora Luleälv. Innan vi åkte till Muddus lämnade vi av husvagnen. Det är inte lämpligt att dra en sådan med sig, då det inte finns några mötesplatser på den smala vägen mot Muddus. Parkeringen där är inte heller avsedd för husvagnar, då det kan bli trångt om många bilar står där samtidigt.

Muddus som blev nationalpark 1942, är 49.300 ha stort, och är den största skyddade skogsmarken nedanför fjällen. Parken består av gammal tall och granurskog samt stora myrområden. I urskogen hittar man brandfält, lågor, högstubbar, och gamla trädjättar. Muddus ingår i Lapplands världsarv Laponia som kom med på UNESCO:s världsarvslista 1996.

I parken finns de stora rovdjuren lo och brunbjörn. Sporadiskt kan man även få se järv där. Älgen är en annan av parkens innevånare liksom kungsörn, slaguggla och berguv. C:a 100 häckande fågelarter har man noterat i Muddus. Listan finns att hämta på Rapportsystemet Svalan. Några av arterna är sångsvan, sädgås och vadare som myrsnäppa och svartsnäppa liksom salskrake.

Under de tre timmar som vi besökte Muddus följde vi en av vandringslederna fram till Muddusälvens utlopp i Stora Lule älv, där även Skaitekojan var belägen. Tallskogen var dominerande, och vi var mest ute för att fågelskåda. Vi fick bl.a se järphonan med sin kull av ungar som just lärt sig att flyga. Järphonan var så lik tallskogen i sina färger, att det var nästan omöjligt att hitta henne om man inte visste var hon satt. En fiskare stod vid utloppet av Muddusälven i hopp om att få sig en fisk medan bergfinkparets ungar höll på att träna sin flygförmåga. Talgoxens och bofinkens sång och spel hördes över älven.

Vi fortsatte sedan färden söderut. Nedanför Kåbdalis var vi med om en upplevelse. Mitt på väg E45 satt en kungsörn. När den insåg att här kommer det något som rör sig, började den flyga framför vår bil. Den var mycket långvingad med lång stjärt, och tog upp en stor del av vägbanan. Den tog 6-7 ganska djupa långsamma vingslag för att sedan glida en bit och sedan ytterligare djupa långsamma vingslag igen. Den flög rakt och mitt över vägen, vilket gjorde att det var rena turen att ingen bil kom och tänkte köra om, eller tänk om det kommit en bil från andra hållet? Hur skulle det ha gått? Den fick flyga rätt långt innan den fick tillräckligt med luft under vingarna, för att kunna lyfta och ta sig över skogen där den sedan försvann. Det måste ha varit en ungfågel, som inte lärt sig farorna med trafiken ännu. Någon bild fick vi inte. Vi var fullt upptagna med att hålla koll så inga bilar kom.

Dagen slutade vid Ljusselsforsen i Piteälven. Pite älv som ingår i de svenska nationalälvar som är skyddade från exploatering. Därför finns den brusande Ljusselsforsen ännu kvar som vi fick förmånen att än en gång få uppleva.

Följ oss på fortsatt resa. Härnäst kommer vi till Ammarnäs. Tillbaka till Stora sjöfallet