Resa genom fantastiska landskap på väg norrut. Röberg, Fatmomakke, Sör-svergoträsket, Moskoselet, Sjaunjaätno. Fotografering, fågelskådning, fiske och naturupplevelser.

Det var en helt stilla och spegelblank morgon här i Stekenjokk, där mosnäppornas ringande flyktsång och rödbenornas sorgfyllda ”du dududu” ”due due due” tillsammans med en nyfödd högsommarvärme, präglade stämningen när vi lämnade platsen, och drog vidare norrut mot midnattssolens land ovanför Polcirkeln.

Vi passerade den vackra platsen Röberg, som för dagen stod i sin skönaste skrud med smörboll, smörblomma, rödocka, förgätmigej och midsommarblomster. Det var så vackert och oförstörbart och svårt att tänka sig att allt är borta om blott några dagar. Finkar tillsammans med gulsparv, sädesärla, och sjöorre, utgjorde ljuden som omgav platsen, och en kopp kaffe smakade utmärkt trots solvärmen.

Vi kom så till Fatmomakke, kyrkstaden mitt i lappmarken, där vi stannade ett dygn för att fiska och skåda fågel. Vi hyrde båt och gav oss ut på Fatmomakkevikens vågor, där vi möttes av drillsnäppa och gluttsnäppa längs med stränderna. Rödvingetrastens och bergfinkens sång var annars det mest karaktäristiska ljuden i sommarnatten, samtidigt som vi fick vår första röding för säsongen. Marsfjällets snöklädda toppar och fjället Stökens branta sluttningar var även denna gång lika ljuvliga att beskåda. Det enda störande momentet var människan, hennes påfund bensinmotorn. I ett huj på högsta fart drog hon in i fjällvärlden utan vare sig känsla för natur eller egna upplevelser, och lämnade efter sig svallvågor som fick oss att gunga rejält där vi satt.

Dagen efter fortsatte vi mot midnattssolens land via Malgomajsjön, och samhällena som följer Norra Norrlands inland norrut. Vi rastade vid Sör-svergoträsket, där trädgårdssångarens porlande stämma hördes tillsammans med gökens hoande och gulsparvens sång. Med vår tidigare erfarenhet av att locka på göken, provade vi samma sak här. Resultatet blev att vi än en gång denna sommar fick se göken.

Stunden här vid Sör-svergoträsket blev en njutningsbar stund, när vi fick se solnedgången utan att mörkret inföll. Det var en vacker tavla av röda och gula toner, omgiven av vatten och skog. En skönhet som hela tiden förändrades, och som jag som fotograf bara kan försöka att återskapa med kamerans hjälp. Den store skaparens konstverk kan ingen tävla med. Kring midnattstid nådde vi Moskoselet, där vi valde att göra paus för nattvila. Så här vackert var det just den kväll vi kom dit.

Efter några timmars sömn fortsatte vi norröver. Slutmålet var Stora sjöfallets nationalpark, med sina variationsrika högfjällsmassiv och lågfjällsryggar, och med sin växtlighet av gammal tallurskog och fjällbjörkskog till örtrika dalgångar. Här ser vi Sjaunjaätno, som ingår i Sjaunja naturreservat tillsammans med Stora sjöfallets, Muddus och Sareks nationalparker.

Följ oss på fortsatt resa i den norrländska ödemarken. Vi kommer härnäst till Stora sjöfallets nationalpark.

Tillbaka till föregående artikel om STEKENJOKK