Vi besöker Ytterskog, med Gråspettens ödsligt fallande locktoner, och där Gransångaren och Kungsfågeln sjunger in våren. 

Så var det dags igen, en tur till Ångermanland och skogarna i Säbrå socken. Det var en varm och solig första maj, och förutom fågelskådan och fotografering skulle vi även gratulera en av byborna som fyllde år, givetvis med fågelsång. De fem skogstjärnarna som omger Ytterskog låg ännu frusna, men med en förädisk blåsvart färg som tydde på tunn is. Några fiskmåsars skränande hördes över hela byn, där dom landat på en av tjärnarna.

Vi tog oss först uppströms byn, mot Möckelsjöhållet men där hade vindkraftbolaget med sina vägprojekt förstört vägen, som var täckt av sprängsten och makkadamm, så vi fick vända för att slippa punktering på köpet. Vid den övergivna järnvägsstationen mötte oss gransångaren, denna lilla sångare så lik lövsångaren till utseendet. Men tack vare vårat nyupptäckta intresse för fåglarnas läten, kunde vi artbestämma den. Medan jag videofilmade för att få med både ljud och bild, fick Bruno fotografera gransångaren. Rödhaken hade också kommit, och hans kaskader av flöjtningar fyllde luften tillsammans med inslag av talgoxe, blåmes och koltrast. Då och då lät bofinken upp sin kraftiga sångfras med en snärtig knorr som avslutning.

Vi gjorde även ett besök vid Rudtjärnen, men hit hade inte vårfåglarna kommit än, utan väntade på att isen skulle släppa först. Koltrastens sång hördes dock över skogarna omkring, och en ensam talgoxe sjöng för att locka till sig en hona.

Efter att ha fått oss lite kaffe och fått uppvakta födelsedagsbarnet, tog vi en promenad efter ängarna i Ytterskog där blåsipporna blommade. I Bastutjärnens delvis öppna vatten låg tre knipor och ett gräsandpar, och på ängen dansade citronfjärilen. Gråspettens sorgfyllda ödsligt fallande locktoner skapade en speciell stämning tillsammans med ringduvornas hoande. Talltitans skränande var ett annat omisskännligt läte. En symfoni av fågelsång kom från gransångare, koltrastar, björktrastar, rödvingetrastar, grönfinkar, talgoxar och blåmesar.

Avslutningsvis skulle vi ta reda på om Sveriges minsta fågel kungsfågeln fanns i Ytterskog. Byborna hävdade att den funnits där i över 20 år, men att ingen av dem hade lyckats få se den. Men med uthållighet lockade vi på kungsfågeln, och kan ni tänka er efter mycket om och men dök den lilla fågeln upp mitt framför oss. Vilken upplevelse. Det var dagens höjdare.