Följ med på vårutflykt till Stor-Skälsjön och Lögdö vildmark. Korpens vårspel och tranornas flyttning mot norr.

Det var en av de riktigt varma vårdagarna. Temperaturen gick över +15 grader. Vi tog kaffetermos med oss och åkte mot Stor-Skälsjön, en sjö i nordvästra Medelpad. Det är en stor sjö med ett flertal vikar, småöar och kobbar. Två delar av sjön benämns Kvarnbaljen och Björnbaljen. I sjöns sydöstra del ligger Skarpudden och sjöändan som ingår i Lögdö vildmark. Det var hit vi begav oss denna varma vårdag.

På vägen upp mot sjön passerade vi två kyrkor. Ljustorps kyrka från 1480, beläget på kyrkberget i Mellberg och Lagfors träkyrka från 1773 som ligger intill Lagforsdammen.

Väl framme möttes vi av spillkråkans trumning och paret sädesärla som återkommit till sitt revir. Locklätet "zi-ze-litt" gick ej att ta miste på. Bofinkens vårsång och rödvingetrastens flöjtande toner "do-di-du" skapade vårstämmning, tillsammans med korphanen som flög runt i spelflykt och hävde upp sitt vittljudande "koorp", "koorp", "koorp" med sitt utpräglade rljud. I-bland hördes det klangfulla "klong, klong" som man bara hör på våren i samband med korpens vårspel.

Plötsligt avbröts korpens "koorp", "koorp" med ett annat ljud. Det var ett småpratande vi kände igen. Med kikarens hjälp kunde vi se de tre tranorna på hög höjd, som drog norrut mot sina häckningsmarker på de lappländska myrarna. Å, vilken känsla.

När vi lämnade Stor-skälsjön var det 16 grader varmt. Men ännu låg de vida myrarna kring Svartåbodarna snötäckta. Vi stannade en stund efter Svartån som forsade fram med högvattennivåer.

På hemvägen följde vi Indalsleden nerströms från Liden. På rastplats Loning tog vi en paus, där tussilagona blommade och tofsviporna visade upp sin flygförmåga, när dom med luftakrobatiska konster uppvaktade varandra.