Ormvråk, spelgalna orrtuppar, trumpetande tranor och fågelsymfonier. Räv och rådjur smyger i buskarna. Fotografering och naturupplevelser.

Det var en tidig söndagsmorgon vi gav oss iväg, innan de andra i huset ens hunnit vakna. Luften var något kylslagen, men vad gjorde det? Vi skulle ut på vad som visade sig bli en fantastisk minnesvärd fågelmorgon.

Just som vi skulle ta av E4:an mot Åstön fick jag syn på Ormvråken som satt på en av lyktstolparna efter vägrenen. Allt gick väldigt hastigt. Med en vingbredd på 113-128 cm lyfte den och drog iväg mot norr med mäktiga vingslag när vi kom för nära.

När vi kom fram till Berge by med sina jordbruksslätter var vi tvugna att stanna. Klockan var runt 05:45, och på lägdan gick ett 60-tal ringduvor och sökte föda. Deras doft hesa och dämpande morrande "hoh-hroo" hördes från den samlade flocken. På lägdorna fanns även fyra storspovar, vars rytmiskt pulserade drillar med fladdrande vingslag skapade precis den stämning som en fågelmorgon innebär. Två Rådjur gick och betade vid skogskanten, deras lysande vita speglar syntes på långt håll, och i gräset intill smög en rödräv omkring i jakt på sork.

Plötsligt hördes ett vittljudande trumpetande. Det var tranparet som fått syn på den ensamna, inflygande tranan och som med sitt högljudda läte hälsade henne välkommen till Berge. Från de båda tofsviporna hördes "tjääh-viddlevipp, i-vippivipp tjee-o-vipp", och på lyktstolpen efter byavägen satt fiskmåsen och skränade. På lägdan fanns även tre tornfalkar (se bild ovan) som hälsade våren med sin ryttlande dans, och sex kanadagäss som tagit rast för att äta.

Klockan var nu 07:30 och vi hade inte nått slutmålet Åstön än. Ändå kände vi en sprudlande inre glädje över allt vi redan fått uppleva. Men än var inte det roliga slut. Strax innan överfarten till själva ön låg en flock knipor, 7 hanar och 3 honor, och på Åkerö något senare satt 7 orrar i en björk och bjöd oss på morgonens orrspel. Fyra ringduvor och tre björktrastar fanns där också.

Klockan hann bli 08:00 innan vi var framme vid naturreservatet Åstön. Två orrhanar mötte oss, och Bruno började härma deras sång, vilket resulterade i att de båda orrarna bredde ut sin lyrformade stjärt för honom och svarade på hans försök till orrspel. Dom blev riktigt spelgalna. Å, så jag skrattade. 

Med fikakorg på ryggen, kamera och kikare på axeln gick vi sedan runt hela Åstholmen med Åstholmsudde som yttersta spets. Mängder av fåglar fick vi se och höra. På vissa ställen var det riktig fågelsymfoni. Ringduva, rödhake, bofink, talgoxe, blåmes och grönfink ingick i orkestern, medan de 15 skrattmåsarna, kråkan och kanadagässen instämde då och då. Under tiden fortsatte skatparet ganska diskret med sitt bobygge. Bland de förbiflygande kunde vi notera en trana, fem sångsvanar, en gråhäger, samt en havsörn som attackerades av två fiskmåsar.

Bland de fåglar som allra bäst trivs i vatten såg vi storskrakeparet, paret knipa  en gräsandhane och fyra par av ejder. Dessutom fanns där en ensam skogssnäppa och två grågäss.

Vi drack vårat medhavda kaffe med blick över Bottenhavet och en oändlig horisont, innan vi nådde Åstholmsudde, Åstöns yttersta spets där fyren ligger. Här såg vi ett tiotal grågäss förbiflyga med tysta vingslag och utan något ljud från flocken, medan en ormvråk attackerades av fyra kråkor. Koltrast och talgoxe höll här sin vårsymfoni, sädesärlan trippade omkring mellan stenarna, och ute till havs låg tre sångsvanar. Det var ungfåglar, troligen från fjolårskullen. Storskarven gjorde sina överflygningar i jakt på fisk.

Klockan var över 12:00 när vi kom tillbaka till bilen. Vi hade då fått vara ensamna hela föremiddagen. Men nu möttes vi av en hel karavan bilar som var på väg till Åstholmen. Det kändes skönt att få åka därifrån med alla upplevelser i bagaget, när alla andra kom för att förhoppningsvis få göra några upplevelser dom med.

För mer information om fåglar: Besök gärna Medelpads ornitologiska förening eller Artportalen Svalan där du kan se vilka fåglar man sett i Sverige under dagen.