Följ med på en intressant fågelskådardag, med bl.a Skäggmes och Lappuggla i det Medelpadska landskapet.

Det var en otroligt vacker morgonrodnad över Sundsvallsbukten denna Annandag Jul 2008, vilket tydde på en kommande dag med sol och blå himmel. Vi beslöt oss därför, att ta en tur ut i den Medelpadska naturen igen för att kolla fågellivet.

Vid Vikarbodarna söder om Sundsvall, kunde vi konstatera att Skäggmesarna fanns kvar trots ett flertal kalla nätter och flera snöoväder. Det gällde att veta vart man skulle söka, för fåglarna höll till på marken väl gömd under den höga vassruggen där dom hittade vassfrön att äta, och där var det inte alltid lätt att upptäcka dem. En annan fågelskådare som kom dit före oss, hade dock hittat Skäggmesarna och kunde visa var dom fanns. Det var sex eller sju stycken av både hane och hona, lika många som tidigare i höst, så dom såg ut för att ha överlevt hela flocken trots snö och kyla.

När skymningen började falla, tog vi en tur till Alnö där vi visste att Lappugglan synts till den senaste tiden. Vi visste inte vart vi skulle börja söka, Lappugglan kunde ju vara precis vart som helst, men vi tog vägen mot Stornäset först och lyckades komma precis på rätt plats där ugglan hade satt sig i en björk intill ett kalhygge. Ett antal fågelskådare var redan på plats, och det var dessa som gjorde oss uppmärksamma på att Lappugglan kunde vara i närheten.

Lappugglan som kan bli uppåt 65-70 cm lång, är den näst största ugglan i Sverige efter Berguven. Det latinska namnet "Strix nebulosa lapponica " sägs betyda dimmigt färgad uggla från Lappland. Den finns främst i Norr och Västerbotten, där den häckar i övergivna vråk eller hökbon, ibland i höga gammelstubbar. Häckningsmiljön skall helst vara orörd högstammig gammelgranskog, gärna med inslag av tall eller lövträd. Den lever främst av lämmel, sork och möss, som den sitter och spanar efter i närheten av myrar och gläntor.

På senare år har Lappugglan spridit sig söderut. Nu satt den här, med sitt stora runda huvud och sina gula ögon, som omgavs av flera svarta ringar och tittade på oss och våra kameror med långa teleobjektiv. Man kan undra vad den tänkte. När jag skulle fotografera Lappugglan härmade jag det dova hoandet för att få den att vända på huvudet, vilket medförde att de övriga skådarna trodde att det var ugglan som lät. Jag ville inte skrämma ugglan genom att förklara deras feltolkning, men nu vet ni sanningen.

Det var en mäktig syn att skåda, när Lappugglan med de 140 cm breda vingarna senare lyfte från Björkgrenen, och i ståtlig flykt försvann in i skogen till allas förtjusning.

Fler sidor om fåglar SKÄGGMES   ALFÖRRÄDARE  Artportalen SVALAN Medelpads Ornitologiska förening