Nötskrikor, Nötväckor, Domherrar och Mesar. Även Ekorren och Tamkatten gör sina lovar kring matförrådet.

Vi har nått årets gråaste månad November, när dimmorna ligger tät över det omgivande landskapet. Solen som börjar sjunka vid 15-tiden, orkar helt enkelt inte bryta igenom de tjocka dimmolnen. Flyttfåglarna har gett sig av, t o m Kanadagässens kacklande har tystnat. Sista gången jag såg dem var den första November. Då flög ett 25-tal förbi vårat vardagsrumsfönster med ett högljutt kacklande, precis som om dom ville säga farväl, nu sticker vi.

Men trots att sommarens fåglar är borta, finns det både fåglar och djur kvar att glädjas sig åt. När jag under hösten besökte ett av Medelpads ornitologiska föreningsmöten, vann jag en fågelmatare på deras lotteri. Vi beslöt oss för att sätta upp den intill våran husvagn i skydd av skogen, en plats vi ändå besöker då och då under vintern. Det blev förståss fler typer av fågelmatare också, med olika fågelfrösorter och talgbollar som vi hängde upp där.

Det tog inte lång stund förrän de första Talgoxarna dök upp, tillsammans med den mindre Blåmesen med sin vackra blå huvudhätta. Någon dag senare hade även Talltitorna hittat dit, och deras hesa sträva lockläte hördes lång väg. Allt eftersom dagarna gick, dök fler arter upp. Gulsparv, Svartmes och Nötväcka gjorde korta besök vid fågelmatbordet, för att lika snabbt försvinna in i skogen igen. En dag var även tamkatten där och strök runt i buskarna. Vad den hade för avsikt med sitt besök var svårt att få kläm på. På backen under fågelmataren visade sig möss ibland. Kanske var det dem katten ville fånga, eller var den ute efter fågelkött? Den satt i alla fall och lurade med huvudet på sne, och kikade på när småfåglarna höll på att äta. Visst kan dessa katter vara fina, men att ha dem lösspringande, är inte trevligt för vare sig fågellivet eller mig som fågelskådare. 

Så idag den 9:onde November var vi åter på plats för att konstatera att inte bara småfåglarna hittat matförrådet. Nej, där satt Ekorren på en av grenarna och höll stadigt i fågelfröautomaten med sin ena tass, medan den ivrigt mumsade i sig fågelfröna med den andra. På behörigt avstånd satt även två Nötskrikor i väntan på sin tur. Rangordningen var tydlig. Så fort Ekorren försvunnit, tog Nötskrikorna tillfället i akt att få sin del av matförrådet, medan småfåglarna satt på avstånd och väntade respektfullt på sina större artfränder. För att inte ekorren skulle komma åt fågelfröna tog vi bort grenen den satt på, men tror ni inte att den ändå efter mycket möda lyckades komma på ett knep, så att den kom åt maten ändå. Men först trillade ekorren ner på backen, innan den kom på hur den skulle fästa klorna i trädstammen för att nå maten.

Strax innan vi skulle till att lämna platsen fick vi syn på de fyra rödbröstade Domherrarna, som ännu inte hittat fram till fågelmatningen. Även den Större hackspetten och Skatorna kom att göra sina besök då och då. Det var främst sedan vi satt upp fläsksvål och brödskivor vid matbordet som dessa arter kom att besöka platsen. Det skall bli intressant att följa förloppet under vintern, vilka fler arter som kommer att besöka vårat fågelmatförråd.

Länkar värda att besöka: Medelpads ornitologiska förening, MOF  Skäggmes   Alförrädare