Sutme lappläger, med 200-åriga anor. Svensk natur och kultur när den är som bäst. Tretåig hackspett. Fotografering och naturupplevelser. 

Vid vårat besök i Borgafjäll hösten 2008, passade vi på att besöka Sutme lappläger med 200-åriga anor. Det var två kilometer att gå med delvis brant stigning upp till samevistet. Den rösade leden var omgiven av en riktig gammelskog blandat med löv och barrträd, och med en mossig markvegetation där gamla lågor höll på att förmultna.

Sutme lappläger, ligger på gränsen mellan Jämtland och Lappland, där Slipsikån utgör läns och landskapsgräns, och kommer ner från sjön Slipsiken och faller ut i Borgasjön. På vägen upp gjorde vi en avstickare till vattenfallet i Slipsikån. Det var 100 meter att gå, och man kom fram till ett brant stup som ån mejslat ut under årens lopp.

Lapplägret var ett sydsamiskt viste där det förr bedrevs en intensiv renskötsel, och där renarna vallades och mjölkades dagligen under sommar och höst. Sutme var släkten Kroiks huvudviste vår och höst, här har bott tre familjer Kroik. På vintrarna flyttade man ned mot skogslandet norr om Ö-vik och Ångermanlandskusten. När den sista familjen i november 1968 flyttade från Sutme, var det troligtvis den sista samefamiljen som uteslutande bodde i kåta.

Till ett välordnat sydsamiskt viste, hörde i äldre tider förutom kåtan, renvallen eller rengärdet, ett stort antal förrådsställningar, bodar och källare. Bodarna på samiska Juelkie-Bueri placerades på höga rotben för att göra det svårare för Järv och Råttor att komma åt förråden.

Den traditionella kåtan har funnits i två varianter. Klykstångskåtan och Bågstångskåtan. I Sutme är kåtorna Brädkåtor, som är byggda under 1900-talet. När det sågade virket blev mer tillgängligt, blev brädkåtorna vanligare. Brädkåtan uppfördes på en ram av sågat virke, som täcktes med näver, torv eller med tjärpapp.

När vi kommit hit upp var det gott att få sig lite medhavt kaffe innan jag tog några bilder och studerade omgivningarna. Det fanns kåtor och bodar på tre olika platser när man följde den rösade stigen, och om man gick hela vägen, kunde man komma till både sjön Slipsiken 14 km, och Klimpfjäll 23 km.

På tillbakavägen smög vi oss på en ekorre, som inte upptäckte oss direkt. När den väl sett oss, satte den sig blickstilla på den gamla risgranens gren, och rörde inte en fena så vi skulle tro att den var död. I munnen hade den en stor svamp till sitt vinterförråd, som den höll på att fylla. Och precis som på uppvägen, såg vi ett flertal fåglar, men de flesta var så flyktiga, och ville inte sätta sig eller komma nära, så vi kunde fotografera och artbestämma dem. Men en fågel var mycket tillgiven trots att den vanligtvis är skygg, Det var Tretåiga hackspetten. Vi smög oss på den där den satt på en gammal granstam och sökte larver. Arten som häckar i barr och blandskog, med inslag av äldre granbestånd, björk och andra döende lövträd, har gått tillbaka starkt i Sverige, som en följd av det moderna skogsbruket. Den Tretåiga hackspetten är specialist på larver av Granbarkborre, och barkar ofta döda granar, även granar med inhack för att komma åt saven. När därför Granbarkborren tar över i moderna skogar, tar inte den Tretåiga hackspetten sin tillflykt dit, för han vill ha gammelskogar att vistas och häcka i. Hjälp oss att bevara dessa miljöer för framtiden.

Läs även om våra övriga turer under dagarna i Borgafjäll.

ÖVRIGA SIDOR OM BORGAFJÄLL

BORGAFJÄLL på gränsen mellan Jämtland och Lappland,   Borgafjäll, Klimpfjäll och Stekenjokk,   Korpån och Saxån,   Borgafjäll i höstdräkt,  Storvikens lappläger, Brunos fiskesajt (Bruno Nordin berättar om en fiskeupplevelse efter Korpån)