Skogssjöarna Navarn och Rödsjön med omgivande natur. Naturreservatet Navarån. Fotografering och naturupplevelser.

Sommaren 2008 är snart till ända. Löven har börjat visa ålderstecken med gult och rött i det ännu gröna lövverket. Men ännu är mycket kvar av sensommarens blomsterprakt och fågelliv.

Det var under en av de soliga sensommardagarna som vi begav oss in i Medelpads skogar, för att söka tystnaden och den del av fågellivet som ännu är i verksamhet, innan höstflyttningen. Vi följde Sättnaån mot Norasjön, där sensommarens blomsterprakt prydde vägrenen tillsammans med en och annan senblommad Lupin. Fåren gick på bete, havren hade fått sin gula färg och i hagen låg korna så idylliskt och vilade intill ett av hagens buskage. En Kanadagås vilade på Norasjöns vattenyta, medan Ringduvorna gjorde sina överflygningar.

När vi nådde Ringtjärnberget, och den lilla Ringtjärnen som omges av blötmyrar, fick vi syn på de två Sångsvanarna som låg på tjärnen. Å, så vackra och mäktiga dom var, dessa pampiga stora fåglar. Vi smög oss sakta närmare för att få några bilder av dem, och här ser ni resultatet.

När vi tagit in på vägen ner mot Rödsjön, stannade vi till vid jaktstugorna där Trädkryparen sågs klättra uppför den gamla mossbeklädda aspen. Ett verkligt litet idylliskt ställe, man förstår varför Rödsjöns jaktlag valt denna plats för sina stugor. Här häckade den Svart-vita Flugsnapparen i våras och mängder av Björktrastar höll till här då. Nere vid själva sjön var bara Talgoxarna intresserade att visa upp sig, i övrigt var där ganska höstligt dött.

Efter skogsbilvägen upp mot Navarns höjder, hördes Morkullornas dragande och dämpande knorranden, och Korpen med sitt mångfasetterade läte skapade liv i den övrigt så tysta omgivningen. Plötsligt kom den flygande på mäktiga vingslag rakt framför oss. Jag hann inte få upp kameran, så snabbt gick det. Vi promenerade något längre upp på höjden, varifrån vi hade en vid utsikt över sjön Navarn med sina holmar och vikar. Plötsligt hojtar Bruno, min trogne medföljare på alla turer till, han hade fått syn på en spillning bland hallonbuskarna på kalhygget. Var det Björnen som varit framme, eller kunde det möjligen vara Älgens sommarspillning? Vi visste att man skådat Björn en bit härifrån för inte så länge sedan, och jag kände hur det började pirra i hela kroppen. Tänk om vi fick syn på en Björn. Nu hade vi dock inte sån tur, och spillningen visade sig i efterhand vara Älgens. När vi sedan förflyttat oss till en av Navarns uddar, Saxudden som är ett rikt område på fåglar, fick vi denna dag endast se Sparvhöken. Med sitt tvärvattrande bröst och brungråa buk gick det inte att ta miste på vad det var för art som förbiflög där vi stod.

Vårt sista mål den här dagen var ett besök där Navaråns naturreservat kommer att bli, ett reservat som är tämligen nytt, beslutat att avsättas i år 2008. Området är även klassad som Natura 2000 område på grund av sin naturtyp. I den övre delen finns gamla tallar och sumpskog. Förkolnade stubbar vittnar om tidigare bränder. Skägglav och Trådbrosklav växte i den mossiga barrblandskogen, och ett flertal större myrstackar fanns där till beskådan. Navarån som flyter mellan Navarn och Holmsjön, med en fallhöjd av 75 meter med forsar och sel, innehar både Flodpärlmussla, Öring och Stensimpa, detta på grund av den goda vattenkvalitén i ån, som är ett riktigt naturvatten. Just den här dagen fanns där mängder av Blåbär, och olika svamparter visade sina fruktkroppar. Vi såg även fångstgropar i området. Bäverns påverkan var märkbar, en av hans välbyggda bäverdammar fanns alldeles i närheten.

Det blev en omväxlande dag av naturupplevelser för oss i Medelpads djupa skogar, och vi var mycket nöjda när vi vände hemåt igen.

Du kan läsa mer om Navaråns naturreservat här