Natur och fåglar runt byn. Fiske i Marsvik. Återresa mot söder. Fotografering.

Vi har kommit till Nästansjö igen, efter många körda mil i övre Norrland. Det var en rik blomsterprakt som mötte oss när vi kom tilllbaka hit. Vippedel, Smörboll, Rödblära, Bockrot, Ängssyra, Skogsnäva och Daggkåpa var bara en del av blomsterprakten.

Bland alla blommorna sågs både Mindre Guldvinge och Puktörneblåvinge, två vackra fjärilar som jag fotograferade. Talgoxeungarna hade lämnat holken, sedan vi senast var här, och över sjön såg vi Tranorna, som flög mellan näset och byn. Sjön låg alldeles spegelblank och vindstilla, men tråkigt nog håller det på att växa igen alldeles förfärligt. Byns karaktärsdrag, de båda bäckarna Änges och Krokbäcken, kan vi inte se längre av allt sly.

I den tomma fågelstugan som satt kvar i rönnen sedan i vintras, fick vi se att Grönfinkarna då och då kollade huruvida det fanns frön kvar där eller ej. För att locka dit dem i syfte att fotografera dem, fyllde vi på med solrosfrön, och ett tiotal Grönfinkar slogs om bästa platserna vid stugan. Vi tog några turer efter Tresundvägen också för att kolla fåglar. En kväll fick vi där syn på Jordugglan, som satt i en tall alldeles intill ett hygge, där den höll koll efter smågnagare. Morkullorna gjorde sina överflygningar och Ringduvan var också  stationär i området.

En kväll tog vi en promenad till Nästansjöns jättemyrstackar, som ligger på en av sjöns uddar ute på näset intill sjön. Med oss hade vi brorsdöttrarna som aldrig sett så stora myrstackar förr. Stackarna är upp till 2,5 meter höga, och omkretsen är ett flertal meter. De flesta av dem är ännu vid liv. Den största stacken hade dock myrorna övergett nu, så man kan säga att stacken var död. Inte ens på toppen sågs några myror, och mossan ser ut att ta över alltmer för varje år som går.

Innan vi lämnade Vilhelmina för den här gången, besökte vi Marsvik igen. Denna gång för att fiska Harr. Med oss, hade vi min brors familj, och det var en upplevelse för lille Emil på fem år att få styra gummibåten tillsammans med Bruno, över till andra sidan ån, där vi gjorde upp eld och grillade korv. Det är gott om Björn i markerna, och bakom oss där vi satt var skogen tät, så det gick inte att undgå den kusliga känslan att en björn kunde stå och titta på oss. I den vindstilla kvällen, kokade vi kaffet över öppen eld till myggornas surrande i öronen och knottens dans över viken. Två Harrar blev kvällens fångst, detta med spinnare i forsen intill, på långdrag gick det sämre.

Så har det blivit dags att lämna norra Norrlands höjder, och bege oss till södra Norrland och Medelpad igen. Det var en rik blomsterprakt mellan Vilhelmina och Dorotea, men söder därom höll man på att slå vägrenarna, och ett sterilt landskap blev följden. Vi körde Bävervägen mot Ramsele, där vi bl.a passerade byn Sil med sina ödegårdar. Vid Fjällsjöälven tog vi rast. Ett tiotal Tranor gick där och spatserade på raningarna ner mot älven. I Helgum passerade vi Faxälven, samtidigt som det vackra vädret försvann i en tjock molnbank. Plötsligt var allt grått igen, precis som det känns när man kommer tillbaka till stans betong, asfalt, och krav på prestation. Några regndroppar förstärkte känslan, och på vägen som följde Graningesjön var det rejält blött. Det var mest Renfana och Mjölkört som prydde landskapet, Lupinerna hade redan gått i fröställning, och när kvällen kom blev mörkret ett ytterligare bevis på att vår semester nu lidit mot slutet.