Avresa Stora sjöfallet mot Kiruna. Rast vid Stora Lulevatten och Kalix älv. Naturupplevelser efter vägen. Natur och kultur i Vassijaure. Fotografering av bl.a Smalnäbbad simsnäppa, Storlom och Kricka.

Vi lämnade ett blåsigt och regnigt Stora sjöfallet, men bara några mil öster om fjällen bröt solen fram, och vid rastplatsen efter Stora Lulevatten tog vi en paus. Tre stycken Sidensvansar höll oss sällskap medan vi fikade och fotograferade. Stora Lulevatten är Luleälvens största sjö och liksom Akkajaure är den reglerad. Vi var här första gången år 2000, då fanns här ett lutande torrdass som gungade betänkligt när någon besökte det.

På vägen mot Kiruna passerade vi flera molnbankar med mullrande åska, men däremellan soligt och varmt. Där Gällivare och Kiruna kommuner möts, vid Kalix älv i Lappesuando tog vi en kaffepaus. Tänkte sitta ute, men myggen höll på att ta ihjäl oss. T.o.m jag som brukar vara ganska oberörd av myggen var besvärad. Men Bergfinken hördes och Kattfoten blommade vid älven.

Strax uppströms Metaseno såg vi två Tranor på en myr, en älg stod och tittade på oss efter vägkanten, men den bild jag aldrig kommer att glömma, var de fem Sångsvanarna söder om Alttajärvi. Ute på en tjärn, på en stor öppen myr höll dom till. Tjärnen var alldeles blåsvart av regnmolnen ovanför, och när vi passerade kom solen genom en molnlucka, och lyste upp den omkringliggande skogen och svanarna, som vars vita färg blev en riklig kontrast till det mörka vattnet.

I Kiruna ville vi naturligtvis handla på det stora Coop Forum där, innan vi fortsatte mot Riksgränsen. Vägen som följer Torneträsk består av en mängd jokkar och järnvägsstationer. På bild syns Pessisjokka. Flera gånger/dag passerar malmtågen där mellan Kiruna och Narvik. Av Sveriges tolv viktigaste industriminnen har just Malmbanan utsetts av Riksantikvarieämbetet. Järnvägs och transformatorstationerna i Torneträsk och Vassijaure, se bild är statliga byggnadsminnen, liksom delar av Kaisepakte och Kopparåsen.

Vi har nu kommit hit till Vassijaure, där den första järnvägsstationen anlades 1902 och var i trä. 1913 stod den nybyggda transformatorstationen i tegel klar. Se bild.

Kanske någon undrar, vadan detta? Jo, det finns natur här också. Det första som mötte oss här i Vassijaure var Fiskmåsparet med sina ungar som i flera år hållit till i på storstenen i den mindre gölen framför järnvägsstationen. Men i år var här speciellt, inte bara Fiskmås fanns i gölen, utan paret Vigg och paret Smalnäbbad simsnäppa, se bild med sina fem ungar hade även etablerat sig här.

Det blev en vacker kväll här i Vassijaure. Vi tog en promenad upp på höjden ovanför järnvägsstationen, varifrån man har en milsvid utsikt över sjön Vassijaure och nationalparken Vadvetjåkka. Åt andra hållet såg man fjället Vássechokka. Fjällpiparens ödsliga pipande hördes från fjällheden och Bergfinkens kväkande var stadigvarande musik häruppe. På avstånd hördes Gökens hoande och från videsnåret kom Enkelbeckasinens brummande läte, medan Björktrastarna hade fullt upp med sitt födosökande. På en av ledningarna som gick till transformatorstationen satt en Snösiska och sov, och en Gråhäger förbiflög precis där vi stod.

Nästa morgon var vi ute tidigt. Redan vid 05-tiden smög vi oss ut för att lyssna och iaktta. Vi gick till den intilliggande större tjärnen för att försöka få en bild av Storlommen där. Vi fick sakta smyga oss fram medan Storlommen höll till under vattenytan och när han dök upp igen, stod vi helt still. Till slut hade vi kommit så nära att det gick att få riktigt bra bilder av Storlommen. I samma tjärn låg även paret Kricka med sina ungar. Den här morgonen, fick jag även se hur Fiskmåsparet med höga skrän och nypanden, körde bort en attackerande Kråka, som troligen velat åt deras ungar. Det var en syn att skåda. Jag hann dock få skådespelet med på video. 

Följ oss på vår fortsatta Norrlandsresa. Härnäst åker vi igenom Norge, fotograferar i Över-Uman och fiskar i Tärnaby.