Fotografering, fiske och fågelskådning i vildmarken.

Så kom vi då till Leipikvattnet, tystnadens plats efter vildmarksvägen där vare sig radio, tv eller mobiltelefoner har täckning. Här är det naturens ljud som är härskande. Den brusande Gausteforsens utlopp i Leipikälven, olika fågelarters läten och vindens sus.

Efter att ha köpt fiskekort hos fiskekortsförsäljaren, där Hussvalorna pilade mellan uthusen och fåren bräkte, testade vi fisket. Och visst fick vi ett skrovmål, en Öring på 7 hg. Fiskskräet blev en hel historia för sig. Det var tre Fiskmåsar som hade upptäckt resterna, och cirkulerade runt runt utan att dyka på födan. Plötsligt dyker två Björktrastar upp och attackerar Fiskmåsarna. Ville Björktrastarna också få del av fiskresterna mån tro? Eller var dom bara oroliga för sina ungar som fanns i närheten? Hur det var med den saken fick vi aldrig veta, för plötsligt ändrar Fiskmåsarna taktik och ger sig på den lilla Björktrasten som får fly för livet. Hela spektaklet kunde vi se från husvagnsfönstret.

Till kvällskaffet hade vi sällskap av Bergfinkens kväkande och Bofinkens symfoniska melodier. Från den lägre buskvegetationen hördes Enkelbeckasinens brummande, som framkallas under korta branta dykningar, när luften får de utspända yttersta stjärtpennorna att vibrera. Från Storfjället kom Gökens utrop som ett eko och skapade den stämning som bara finns där naturen får råda. Hade de tre Storlommarna som låg i Leipikviken låtit upp sitt vittljudande ödemarksrop, hade det gett en ytterligare dimension av hur en kväll i tystnaden kan arta sig. Men denna kväll valde dom att inte höja upp sin röst.

Medan Bruno, min man och trogne vän på alla våra resor fiskade, hade jag upptäckt de tretton Bläsänderna som födosökte i viken intill vassruggen. En medelstor korthalsad fågel  med stort runt huvud, liten näbb och spetsig stjärt. Detta blev ett av upplevelserna som denna gång gjorde besöket här i Leipik speciellt.

Följ oss  på vår fortsatta tur i de norrländska ödemarkerna. Nästa plats är Stekenjokk.