Långhelgen Pingst - Nationaldagen 2006 var några fantastiska fågelskådardagar runt omkring  i Oringen - Ytterskogsområdet. Gråspett, Lom och Kanadagäss och mycket mer fick vi uppleva.

Vi började vid tjärnen Rudtjärn, för att se om det fanns Lom även detta år, trots alla vägbyggen och skogsavverkningar, med tung timmertrafik som följd. Men till våran förtjusning fanns paret Smålom där, ruvande på sina ägg på en av tjärnens gungflyn. Och inte nog med det, Kanadagässen var i full färd med samma sysselsättning. På vattnet låg maken Smålom och Kanadagås och vakade över sina ruvande makar.

Inte så långt från den lilla tjärnen, i en gammal åldrig asp, hade Gråspettparet gjort två hål, varav i det ena hålet dom turades om att ruva. Att vi fick syn på dem var mer av en tillfällighet. Gråspettar är skygga, och vi fick inte heller se dem på ett tag.

Naturligtvis måste vi ta en tur upp till Möckelsjön också. Där hade den större lommen, Storlommen sitt tillhåll, och dess vittljudande ödemarkslika rop hördes vida omkring över omgivningarna. Även paret Sångsvan kunde skådas tack vare fågelkikare.

Vid Oringetjärnen fanns bävern ännu kvar. Hyddan var påbyggd med färska kvistar och vid Möckelsjöbäcken hade bävern en av sina dammbyggen. På håll såg vi något svart och vitt sticka upp ut tjärnens vassruggar. I fågelkikaren såg vi att det var två huvuden av Kanadagås, och dom betraktade oss där de låg alldeles blickstilla, med ögonen riktade mot oss. En Koltrast underhöll oss med spel och sång, och en Sädesärla, födosökande trippade fram på vägen. Trots att vi smög oss tillbaka, lyckades vi skrämma upp paret Ringduva som flydde från platsen.

Vi gjorde ett besök hos bror och svägerska, där vi fick kaffe, men även höra om Björktrastarnas anfall över en av dem. Trastarna hade redan kläckt sina ungar, och försvarade dem aggressivt, genom att skita ner hela huvudet på den människa som vågade sig i närheten.

Nästa dag var vi åter vid Gråspettboet och kunde studera de båda Gråspett makarnas avbytande av varandra vid ruvningen. En upplevelse av stora mått. Vid Rudtjärn följde vi Smålommens vackra teckning i fågelkikaren, och man förundrades över den Skapare som kunnat åstadkomma något så vackert. Den röda halsen mot det grå huvudet, och tillika formen. Det var en mäktig syn att se, där den låg på sitt gungfly, väl skyddad från räv och andra fiender. Uppe på höjden ovanför tjärnen stod vi en stund. En Orre som inte var uppmärksam nog på vår närvaro, flög upp när vi kom för nära. Hela dagen togs i anspråk för ändamålet fågelskådning innan det åter var dags att förbereda den grå vardagen igen.