Det var midsommardagen 2008 när årets Norrlandssemester tog sin början. Vädret bestod i grå skyar med ljusare partier samt 12 grader varmt, efter en dag med åskskurar. Men vid Jämtlandsgränsen lättade molnen, och en svagt rosafärgad himmel bröt fram när vi passerade småbyarna Gevåg och Krokvåg.

Via väg 344 nådde vi Indalsälvens största biflöde Ammerån, vid den lilla idylliska byn Överammer. Vi följde sträckan Skyttmon-Hammerdal som också benämns Ammeråstigen och som zoologiskt sett anses vara ett värdefullt område längs med Ammerån.

Byn Skyttmon med sina särpräglade byggnader, är värt att lägga märke till med den rika panelarkitektur som flera av de stora byggnaderna innehar. Byggnadernas historia  beskriver ett ekonomiskt välstånd, grundat på stora skogsinkomster vid tiden för sekelskiftet år 1900.

Ammerån som är ett riksintressant naturreservat, och ännu står orört av vattenexploatering har mängder av fritt strömmande forsar, som gör området intressant  för både fiskare, fågelskådare och naturfotografer. Utmed Ammerån finns talrika lämningar av stenåldersboplatser och fångstgropsystem. Ån som rinner fram i en markant genombrottsdal, växlar karaktär mellan vildmarkspräglade forsar och öppna selområden med bebyggelser och odlingar. I de lugna områdena kan man hitta Nordnäckrosen. Ammerån har god tillgång på naturproducerad Öring. Detta beror på att lekplatserna inte är påverkade av några biflöden som är reglerade. Då hittar fisken gott om driftföda, sådant är det ont om i reglerade vattendrag.

Vi rastade vid ett av de naturrastplatser som följer ån mellan Skyttmon och Hammerdal. På de korta timmarna som vi besökte Ammerån hann vi notera inte mindre än tio arter av fåglar. Knipparet och Storskrakeparet fanns här liksom Gråtruten, som hade fångat en fisk som den satt och käkade på. Sädesärlan hade sitt bo med ungar i en gammal trasig röd fiskeautomat som satt på väggen till vindskyddet, medan Drillsnäppans oroliga varningsläten och Björktrastarnas tjattriga "schack-schack-schack" hördes över omgivningen. Men även en Rödvingetrast gjorde ett kort besök vid ån. Talgoxe, Bofink och Koltrast höll fortfarande på med sitt vårspel. Tillsammans blev dom en liten symfoniorkester, som med bruset från ån intill, utgjorde de ljud som skapar den frihetskänsla som bara vildmarkens ljud kan åstadkomma.

Mer information om Ammerån finns i Skyddade älvar (Naturvårdsverkets förlag) och Älvboken utgiven av Fältbiologerna. Bilderna på nätet är lågupplösta.

Vår resa fortsätter nu mot nya mål. Följ oss i nästa blogg om Leipikvattnet.