Läs Dora Åsbringers eminenta beskrivning av naturen, midsommarnatten 1945 i byn Nästansjö. Jag älskar hennes beskrivning, därför vill jag att fler skall få chans att läsa detta. 

Vi närmar oss midsommarhelgen, när naturen står i sin vackraste skrud, och solen häruppe i norr är uppe hela dygnet. Min mor Dora Åsbringer född Andersson, var en fantastisk författare och poet. Jag vill gärna att mina läsare här på Rodefoto skall få ta del av hennes fantastiska beskrivning av naturen, midsommarnatten 1945 i hembyn Nästansjö, Lappland. Dora (se bild) var endast 20 år gammal när hon skrev detta. Texterna hittade jag i hennes gamla anteckningsbok, som legat på vinden i hela 60 år, men som gick in i hjärtat direkt när jag läste dem. I dikten som sedan följer skriver Dora bl a om vardagsslitet. Det är jordbrukssamhällets slit hon beskriver, med mjölkning för hand och slåttanna på myrarna med lie. Bilderna har jag tagit i byn Nästansjö, där Dora växte upp.

MIDSOMMAR 1945  (av Dora Andersson)

Det är midsommar uppe bland de lappländska fjällen. Skyn är klarblå, och de sista solstrålarna ger de små molnen en skiftning av guldrött skimmer. En ljum vind drar genom luften, och kommer de nyutspruckna löven att sättas i dallring.

Sommargästerna, de granna glada flyttfåglarna spelar var och en sitt läte, och bildar sålunda midsommarnattens egen symfoniorkester. Solen har för en liten stund låtit skymma sig av ett fjällmassiv i väster, men framträder snart i om möjligt ännu vackrare gestalt. Ingen som fått uppleva en midsommar här uppe kan väl tänka sig något mera underbart i Guds natur. Mina tankar går till Psalmistens ord i Ps.19 Himlarna förtälja Guds ära. Här möter man på ett särskilt sätt Gud i naturens sköte.

Snart har ekot av Gökens sista utrop förtonat bland bergen, och en ny dag bryter in med sällsam kraft. Vad är då en människoson, att du tänker på honom? O, store Gud ville jag utbrista, du som har danat människan till Skapelsens krona, huru mycket lov bereder hon dig? Grip mig på nytt i denna vackra midsommarnatt. Hjälp mig på nytt börja upphöja ditt namn.

Avslutningsvis: Den dig en gång skådat har, håller du som fånge kvar.

23 Juni 1945 Dora Andersson, Foto: Ånäset i Nästansjön.

MIDSOMMARDIKT 1945  (av Dora Andersson)

 Vita fjäll och blåa vatten, sol som lyser stor och röd Hela långa sommarnatten, Lappland du det bjöd!

Allt vad stort och skönt kan vara, allt som lockade och drog, ville du oss uppenbara mellan fjäll och skog.

Men av mörkret, vardagsslitet, längtans år som siger till. Ser en främling ganska litet, Men vi tiger still!

24 Juni 1945 Dora Andersson Foto: Solnedgång över Nästansjön.