Vi åker genom ett sommarfagert Sverige, besöker den småländska östkusten, med Totebo och Tjust skärgård i Västervik. Fågelliv och naturupplevelser.

Under några dagar i början av Juni, besökte vi den sydöstra delen av Småland. Det var strålande väder när vi vid 6.30 tiden den 6:e Juni startade resan. På lägdorna i Gnarp spatserade två födosökande Tranor, och på radions P1 gick ett program om Sten Wahlström, som gjort många inspelningar av fåglars läten.

Vid Uppsalaåsens rastplats Torsberget, se bild med sina vida slätter tog vi vår första rast. Det var en Ormvråk som fångade vårat intresse, och fick oss att rasta just där. Nyplanterade björkar tillsammans med Sommargyllen inramade rastplatsen, där Ormvråken hela tiden stördes av en ilsken Kråka.

På de stora jordbruksslätterna låg kossorna och idisslade i all önskvärd välmåga, och för varje landskap vi passerade med sina olikheter, av både natur och kultur blev man alltmer förundrad över hur vackert vårat Sverige är. Med stor bravu tog vi oss igenom den stora staden Norrköping och Söderköping, porten till Göta kanal. Slutligen nådde vi Västervik där vi via väg 33 nådde slutmålet Totebo.

Högtrycket med sin gassande värme, ledde oss redan första kvällen till Gränssjön, en sjö utanför Totebo, där vi till barnbarnens förtjusning tog ett dopp i det 24-gradiga vattnet. Förutom att få uppleva den småländska naturen och att få fotografera, var naturligtvis detta att få träffa barnbarnen ett av många upplevelser.

I Totebo blommade Rhododendronbuskarna, och humlorna hade ett intensivt jobb med att samla nektar från blommorna. Studerade man deras beteende i detalj, kunde man se hur dom samlade nektar på bakbenen. När dom sedan skulle flyga var det med viss svårighet som dom tog sig vidare. 

I en av holkarna hade den Svartvita Flugsnapparen häckat, både hanen och honan hade fullt upp med matningen av ungarna. Hela lördagen kunde vi iaktta deras arbete, och jag passade på att fotografera dem. Natten mot söndagen när jag låg vaken, fick jag höra ett fasligt liv utanför det öppna fönstret. Jag kollade dock aldrig vad det var, men när vi senare på söndagen iakttog holken, hade den Svartvita Flugsnapparfamiljen försvunnit. Vi såg aldrig mer till dem. Från holköppningen satt dessutom en silvertråd (hur den nu hade kommit dit) med ett ägg som inte hade kläckts. Huruvida en rovfågel gjort besök eller om det var ungarna som lämnat boet under natten förblev ett huvudbry. Men eftersom fåglarna befunnit sig i holken minst fem veckor och ruvningen tar 14 dagar, kan man anta att ungarna var flygfärdiga.

På söndagen besökte vi Tjust skärgård i Västervik, som är klassad som riksintresse p g a sin värdefulla natur. I den södra delen ligger ön Händelöp, se bild där vegetationen består av eklövskog. Här gick vi ut på de runda hällarna som slipats av inlandsisen, och drack vårat medhavda kaffe till utsikten mot Östersjön. Ett smalt sund var skiljegräns mellan ön och fastlandet, och det fanns bilväg ända fram. Den inre farleden gick förbi Händelöp, där ett flertal segelbåtar strök förbi.

Så var det dags att återvända mot norr igen, då vi på uppresan rastade vid den vackra Dalälven, se bild mellan Älvkarleby och Skutskär. En otroligt mysig rastplats på gränsen mellan Norrland och Södra Sverige. Vid Tönnebro i Söderhamns kommun, där sjön Noran är belägen, låg ett flertal Kanadagäss och sov vid strandkanten, och strax uppströms Tönnebro passerade vi älven Ljusnan. I Hälsinglands bygder, blommade ännu lupiner och syrener, till skillnad mot söderut där de redan var utblommade. De sista milen blev vädret allt svalare, Från att ha vant sig med 30 grader kändes det plötsligt kallt vid bara 19 grader. När Njurunda kyrka med sin rosafärgade fasad så småningom dök upp, visste vi att slutmålet var nära.