Följ med på en tur till naturreservatet Stornäset på Alnö, där vi fotograferar och tittar på Alförrädare, Rödbena, Trana, Storspov, Tofsvipa och Vitkindade gäss.  

Under en av de vackra försommarkvällarna i månaden Maj åkte vi till Stornäsets naturreservat för att fotografera och skåda fågel. Målet var Alförrädaren, som sedan den 30:onde Januari i år, uppehållit sig i vattnen runt Alnön. Först tog vi oss till Stornäskajen, där Storspovens vittljudande flöjtande planterade sig över vattenytan, vilket bidrog till att platsen kändes som en riktig sommaridyll.

Vi sökte av området, och ganska snart upptäckte vi den, Alförrädaren. En sällsynt gäst enligt fågelböckerna, men här har den legat i fyra månader. Alförrädaren med sin brokiga praktdräkt är en mycket vacker fågel, vit som den är med orangebruna kroppsidor och svart haka, ögontrakt, rygg och akter. Hela tiden höll den sig till en Kniphona som även höll vakt när Alförrädaren gjorde sina undervattensdyk. Två Storskrakepar fanns i närheten vilka Alförrädaren lekte "stänkta vatten på" då och då.

Kanadagässens kacklande var ett annat ljud bland inslagen. Åtta av dem tillsammans med elva Vitkindade gäss förbiflög kajen mot Stornäsets strandängar, där vi senare kunde räkna till ett 50-tal Vitkindade. Mitt i hela flocken fanns en hybrid.

Emellanåt hördes Ringduvans femstaviga kuttrande "ho-hoo-ho ho-ho" inifrån skogen, och Knipornas visslande vingljud när dom förbiflög oss i omgångar. Fisktärna och Skrattmås hade fullt upp med sitt födosökande, och kunde ha en fisk i näbben då och då som dom stolt visade upp. Paret Gråtrut tog en kort rast på en av stenarna vid vattenbrynet.

Vi promenerade in i naturreservatet, där Rödbläran redan var på gång, och Tofsvipans klagande, gälla läte hördes över betesängarna. Betesdjurens fotavtryck fanns hela tiden närvarande, och några av dem mötte vi på vår tur. På Stornäsets fuktiga strandängar fick vi syn på fler vadarfåglar. Drillsnäppa, den Mindre Strandpiparen med sin tydligt gula orbitalring och Rödbenan. För mig var Rödbenan en riktig raritet, då det var andra gången jag fick se den. Förra gången var på myrarna uppe i Leipikvattnet nån gång på 1990-talet. Storspoven som häckade på strandängarna, flög omkring och varnade med häftiga "vi-vi-vy!" Kanske var det de tre Rådjuren som störde spoven. Tre eftersläntande Tranor rastade på strandängarna. Två av dem stod och sov med ena benet uppdraget.

På tillbakavägen hördes ett förfärligt liv från Björktrastkolonin. Var det en Kråka nu igen som störde dem? Vi stod stilla avvaktande för att komma underfund med vad faran var. Då sticker plötsligt en liten Rävunge fram mellan trädstammarna. Vi i hinner precis se huvudet av den, innan den lika snabbt försvinner igen in i skogen, förskräckt över att ha fått syn på oss. Det var dock inte slut på kvällen. Innan vi lämnade Alnö för denna gång, hade vi även hunnit med att skåda en älg.