Försommartur i Medelpads skogar. Fågelliv vid sjöarna Rödsjön och Navarn. Fotografering och fågelskådning.

Vi är i brytningen mellan vår och försommartiden. Häggen håller på att slå ut och fågellivet är i sitt mest intensiva skede. En härlig tid för oss naturälskande fotografer, att få komma ut och med beundran, beskåda Guds fantastiska skapelse.

Denna dag, sökte vi oss in i Medelpads skogar, där sjöarna Rödsjön och Navarn låg alldeles spegelblank. Stillheten skapade en rofylld atmosfär, som gav vila för både ande, själ och kropp. (På kartan heter sjön Rödsjön men på skyltarna står det Rösjön. Jag har valt att använda kartans namn).

Det var Ringduvan och Bofinken som först mötte oss, när vi nådde avtagsvägen till Rödsjön. Därifrån tog vi skogsbilvägen upp på höjden ovanför sjön Navarn som ligger intill Rödsjön. Här fick vi för första gången detta år höra Gökens utrop tillsammans med Koltrastens underbara flöjtande toner. Paret Gulärla fanns här också, och den Större Hackspettens bohål från i fjol, hade nu intagits av Talgoxen. Hans välkända stämma ti-ta, ti-ta, ti-ta hördes från den gamla boaspen.

Vid Rödsjöns jaktstugor hade fågelvännerna satt upp holkar, där det nu var ett intensivt fågelliv. Ett flertal par av den Svartvita Flugsnapparen hade tagit holkarna i besittning, och på trädstammarna förflyttade sig Trädkryparen. I skogen intill höll Ringduvan och Björktrastkolonin till. Det var ganska tyst när vi kom till platsen, så vi försökte oss på att låta som en Sparvhök, och det gav resultat. Det blev en väldig fart på fåglarna som använde alla sina varningsläten för att varna för faran. Vi hade dock fått klart för oss vilka arter som fanns i närheten, och några bilder blev det också. 

Vi fortsatte till Saxudden vid en av Navarns vikar. Stora avverkningsytor omgav platsen, landskapet var trist och såg dött ut av mänsklig påverkan, och man skulle kunna förvänta sig en plats fattig på arter. Men just denna dag, fanns här en vattensamling av smältvatten, och vi satte oss stilla för att invänta om det skulle dyka upp några fåglar eller djur i närheten. På bara en timme kunde vi inräkna inte mindre än tio arter. Snart dök både Drillsnäppan, Gulärlan och Sädesärlan upp. Drillsnäppan tog sig ett riktigt bad till de andras beskådan. Mest fantastiskt att få se var nog Enkelbeckasinen (se bild), vars dräkt var så lik omgivningen att det var en tillfällighet att vi upptäckte den. Domherreparet satt i buskarna intill, och från skogen hördes både Spillkråkans och den Större Hackspettens trummanden. Rödvingetrasten och Koltrasten kom också till vattensamlingen för att dricka, medan Bofinkens vårsymfoni fyllde luften.

I Rödsjön hade Knipparet sitt revir. Här brukar man även få höra Storlommens vittljudande vildmarksrop med stigande glissando. Sången är stark och ödligt vacker. Vi hörde den en försommarnatt i Juni, när vi var här för att grilla korv. På höjden ovanför Rödsjön fanns en hel symfoniorkester. Det var Lövsångare, Bofink, Rödvingetrast och Sädesärla, som tillsammans utgjorde symfonikerna. Vi lockade fram Lövsångaren (se bild) för att få en bild av den, och den var så spelgalen att den höll på att flyga in i bilen där vi satt.

Det blev många timmar här i Medelpadsskogarna, och vi kände oss ganska nöjda, när vi lämnade området.