Trana, Storskarv, Storspov, Vitkindad gås. Rödhakens spel och sång. Fotografering.

Så var det åter dags för en tur för att skåda fågel och fotografera. Det var en skön vårvärme denna Majdag, när vi först passerade Stornäset. En ensam Trana gick där och spatserade i jakt på föda, och en Björktrastkoloni höll till på ängarna omkring.

Vi tog oss fram till Stornäskajen, där vi först möttes av Grönfinkens och Sädesärlans ivrigt sökande efter något att äta, medan Storspovens rytmiskt pulserande drillar "oåt, oåt oyt trru-i trrru-il trrrru-il trrru-il trrru-yhl" hördes vida omkring. Vi kunde bara stanna upp, lyssna och njuta av vårtonerna. Ute på fjärden låg åtta Viggar i par. Då och då gjorde dom sina undervattensdykningar för att något senare komma upp igen, en bit längre bort.

På skäret satt en koloni Storskarvar varifrån flygturer gjordes för att fiska. Skrattmåsarna var på närmare håll, det högljudda skränet från Skrattmåskolonin när en av måsarna fångat en fisk som sprattlade i näbben var öronbedövande.Vid kajudden hade gässen sin samlingsplats. Det var sju stycken Vitkindade och två stycken Kanadagäss. Det var dock bara Kanadagässen som lät höra av sig.

På återvägen blev det en sväng till husvagnen igen för att kolla läget. Vitsipporna var nu i blom och Tussilagona hade blivit fler sedan vi senast var här. Bergfinken fanns kvar, det ljudliga kväkandet gick inte att ta miste på. Och fortfarande höll den lilla Rödhakehannen på att sjunga till sig en hona. O, så grann han var när han storhövdad visade upp hela sin roströda haklapp. Sången inleddes med höga utdragna toner som föll i tonhöjd, för att ta fart med snabba nervöst dallrande klara gnissliga läten. Ingen strof var den andra lik. Bofinken med sin hona var hela tiden närvarande, och Talgoxens sång kunde man inte missa.

Det var några glimtar från en Majdag 2008. Läs gärna fler artiklar och låt dig inspireras att själv söka dig ut i den vackra svenska naturen.